Under vår första dag i peruanska Amazonas gick vi längs en stig på väg till en lokal stam (Yaguas) då vi plötsligt får syn på en orm i trädet som blir intresserad av oss och slingrar sig närmare. Det rör sig om en Afaninga eller “machete verde” (Chironius exoletus) och ibland är det bra att ha kameran snabbt framme!
Läs mer om Peruresan genom fliken till vänster “Sol, Inka och Amazonas”.
… kan vi tänka oss bort till ett marknadsstånd i Amazonas. En peruansk marknad. Färger och varor som är nya, lukter likaså. I det här fallet svart majs, saftig passionsfrukt och chili. I bakgrunden yuca eller cassawa.
Eller varför inte en eftermiddagsbelyst bergskedja, just innan låglandsdjungeln breder ut sig?
En rosa delfin visar sig mindre än en grå och är därför svårare att fånga på bild, desto roligare att jag under Peruresan lyckades få några klipp på Amazonasdjungels rosa mästare! Det finns oändligt många myter och historier om den rosa delfinen, men det tar vi en annan gång … se till att titta noga i bortre delen av bilden så får du en glimt av delfinen.
Läs mer om Peruresan genom fliken till vänster “Sol, Inka och Amazonas”.
Dvärgsilkesapan är världens minsta apa, inte mer än 15 cm lång kropp och därtill en svans som har drygt samma längd.
Den här apan stötte vi på längs en lokalgata och den verkade inte särskilt skygg så jag lyckades fånga den med kameran. Det är inte ett särskilt långt filmklipp och typiskt nog för en apa kunde den inte sitta still så länge, men väldigt roligt att få se live.
Nu så bloggläsare njut av vattenfallen i Peru, här kommer ett kort filmklipp som ger en antydan om skönheten och friskheten i att doppa sig i klart, kyligt vattenfallsvatten när det börjar närma sig trettio grader på termometern.
Det handlar alltså om Ahuashiyacu som ligger utanför och ovanför Tarapoto, på gränsen till peruanska Amazonas och i anslutning till naturreservatet Coordillera la Escalera.
Så är det alltså åter dags att vrida klockorna tillbaka och bjuda mörkret att komma närmare. Här kommer istället ett ljudklipp från min förra resa till Amazonas med en vrålapa i början som på långt håll hörs över trädtopparna.
Varmt och fuktigt, och aldrig tyst. I Pacaya Samiria, Peru.
Tänk dig att du har rest många timmar i en varm buss på skumpiga vägar för att slutligen komma fram till ett sånt här ställe – vinden fläktar och omkring dig har du både nyfikna människor och ett överflöd av olika frukter. Du vet att du när som helst kan svalka dig i vattenfallet intill och samtidigt njuta av fjärilsarter och en mångfald andra djur.
Så har jag lärt känna Amazonas.
Men hur länge förblir Amazonas denna källa till artrikedom och vänliga klimat? Amazonas är en viktig samlare av koldioxid, en s k kolsänka, vilket avlastar människans miljöbelastning i form av utsläpp av just koldioxid. Men torkan 2010 har slagit hårt på skogenochvi tvingas resa ett frågetecken för vad som händer framöver i takt med att klimatet förändras. Situationen påminner just nu på en del håll om torkan 2005.
En ny art hittas i Amazonas var tredje dag enligt ennyrapport från Världsnaturfonden WWF som fokuserar på tiden 1999-2009 (läs den här). De nya arterna som har hittats bara i Amazonas är:637 växter, 257 fiskarter, 216 groddjur, 55 reptiler, 16 fåglar och 39 däggdjur.
Är det någon som är förvånad? Kanske inte, men ändå fortskrider planer på flera håll att göra grova intrång i Amazonas och till omvärldens relativt stora tystnad. Och ändå är ju frågan inte enkel eftersom det finns goda skäl för att vilja knyta ihop regioner i t ex Brasilien och Peru med varandra med hjälp av nya vägar. Och i vilken utsträckning kan man väga omvärldens intresse av biologisk mångfald mot ländernas egna intressen av ekonomisk utveckling?
En del av lösningen är att sätta pris på det som verkligen betyder något, t ex i form av ekoturism i dessa underbara delar av jorden.
Jag passar på att bjuda på några egna bilder från min resa i det peruanska Amazonas – en resa som tillförde åtminstone lite fler resurser till de personer som arbetar för en uthållig turism i naturreservatet PacayaSamiria.
Visst kan man glädja sig åt att “gamla civilisationer” i Amazonas återupptäcks när skogsskövlingen avtäcker spår av olika slag, så att sökande flygplan som far förbi nu ser detta från ovan. Men avverkningen är naturligtvis katastrofal för Amazonas och hotar att slå ut “regnpumpen” som skogen är idag.
Brasilien har på senare tid lyckats hejda den tidigare till synes ohämmade skövlingen av regnskogen. Sen 2005 har avverkningen minskar med över 60 %. Trots detta riskerar fortfarande den rikedom som har skapats under miljoner år att raderas ut på några årtionden framöver. Men det går att vända utvecklingen, uppenbarligen, förutsatt att det finns såväl politisk vilja som kapacitet.
När man reser i Amazonas kan det kännas som att ta sig till en helt annan värld. Vilket ju inte är så konstigt. Livstempot närmar sig naturens egen rytm och alla dofter och ljud gör att man har fullt upp de första dagarna bara med att ta del av rikedomen. Det är en rikedom väl värd att sätta pengar på.
Världsnaturfondens försök att sätta pris på den biologiska mångfalden är därför intressant. Men det krävs också ökade insatser från väst för att bidra genom policies och ekonomiskt stöd till att avverkningen hejdas. Som konsumenter har vi också ett viktigt ansvar när vi köper varor från Amazonas; inte minst ökad medvetenhet hos oss som kunder, via svenska / europeiska företag, gör att miljömärkningen vinner terräng hela tiden.
I slutändan går det dock inte att komma ifrån att även övriga länder i regionen som Peru, Colombia och Bolivia måste gå samma väg som Brasilien och lyckas implementera en politik som sätter stopp för illegal avverkning. Vilket i sin tur också förutsätter att människor får drägligare levnadsförhållanden, självklart.
Men det är också intressant att notera att det är just Brasilien, med en av världens största inkomstojämlikhet, som visar vägen i kampen mot avverkningen.