DN skriver idag om hur New York-polisen (NYPD) lyckades minska kriminaliteten med start på 1990-talet, dvs det som jag som ordförande för brottsförebyggande rådet i Huddinge studerade vid en resa i september i fjol, läs mer om detta här och här. Det är egentligen inga nyheter längre och även svensk polis säger sig ibland ha tagit lärdom av hur NYPD med metoden CompStat började systematiskt mäta brottsligheten i lokala områden och gjorde poliserna ansvariga för densamma. Lägg till detta ökad samverkan och privata fastighetsägare som ökar tryggheten i närmiljön.
Det märkliga är istället hur svensk polis fortsätter att prestera ganska magra resultat när det gäller uppklarade fall, och jag ska inte sticka under stolen med att tanken på en kommunal polisstyrka som i New York skulle kunna ge bättre möjligheter att samverka utifrån den faktiska problembilden lokalt. Nu diskuteras inom polisen istället en centralisering genom att slå ihop polismyndigheterna, men då är det nog i alla fall inte New York som man har sneglat på som förebild, eller?
Här kommer ett videoklipp från Tryggare Sverige med professor Robert McCrie vid John Jay College of Criminal Justice, där han beskriver hur Polisen har fokuserat på förebyggande arbete och lyckats minska kriminaliteten med i flera fall upp mot 60-80 %.
Vad är viktigast för att minska kriminaliteten i Huddinge? Kommentera gärna!
Här kommer ett videoklipp som kompletterar det som jag tidigare har skrivit på bloggen om studieresan till New York, denna gång är det Jerome Barth från 34th street Business Improvement District som beskriver hur Bryant Park har förvandlats från en osäker plats till en levande park.
Känner du till några andra goda exempel? Är detta möjligt i Huddinge? Kommentera gärna!
Then at last the grand final of my New York ranking – and the impression that I want to put forward are the private initiatives that exist and are allowed to take their place in New York. Here is a matter of concern in Huddinge and Sweden: a basic lesson is to make possible joint ventures, private contributions and across-border co-operation.
Why we should do that?
First, because public money is limited.
Second, because it´s more effective when more actors get together.
Third, because private companies sometimes have ideas that the public doesn´t.
During our visit – organized by Safer Sweden – we saw several examples of this in New York, and here I place some photos from Bryant Park, Brooklyn and High line park.
Den är varken ny eller högst, men skapelsen är majestätisk och väl värd ett besök!
Empire State Building var världens högsta byggnad i över 40 år, från färdigställandet 1931. Av de 102 våningarna åkte jag liksom de flesta upp till 86:e våningen, och tro mig, det räcker gott för att få en känsla som förmodligen är vardagsmat för de flesta fåglar. Jag hade egentligen inte tänkt att åka upp på kvällstid men är väldigt glad att jag gjorde det för det gav en känsla av stillhet och storslagenhet som man nog inte får på samma sätt på dagtid.
Det är ett fascinerande projekt på många sätt, särskilt eftersom det byggdes i kristider med avsikten att verkligen skapa ett positivt och imponerande avtryck för mänskligheten. Och på wikipedia påstås det att snitthastigheten var 4,5 våningar i veckan!
Det är alltså inte bara övervakningskameran som är typiskt amerikansk på bilden
Under studiebesöken i New York med Tryggare Sverige fick vi se flera lyckade exempel på god samordning mellan offentliga och privata aktörer. Det gäller att inte ha några skygglappar för att samarbeta över gränserna, och jag tycker vi måste bli bättre på detta i Sverige. Ta samarbete med företag som vill stå för sponsring t ex – en kommun som Huddinge måste kunna hitta former för att ge utrymme för samverkan med privata företag också genom sponsring. Drivkraften att få bidra till något projekt bör vi bejaka, inte hindra.
Ett superintressant exempel är business improvement districts som det numera finns väldigt många av i New York. Det finns en del skrivet om detta och modellen innebär att fastighetsägare samverkar konkret för att öka attraktiviteten i ett område, även med gemensam finansiering av olika tjänster som kompletterar det offentliga såsom sophämtning och trygghetsvakter.
Metrotech BID i Brooklyn var ett sådant område som vi besökte, och det har bidragit till att lyfta denna del av “downtown Brooklyn” med ny park och framför allt nya byggnader för olika företag. Pete, som är fd polis och som jobbar för BID Metrotech, berättade att detta område var underutvecklat på 1990-talet och med stor otrygghet pga skjutningar mm. Nu har de 27 personer som patrullerar området och som inte bara håller rent utan som samverkar med skolor vid problem och i stort hjälper till där det behövs. Uppgifterna för personalen är främst trygghet och renhållning; BID sätter t ex upp egna papperskorgar. Inte alla BID har sådana resurser förstås, men grunden i alla fall är det som fastighetsägarna kommer överens om att utveckla.
En majoritet av fastighetsägarna i ett område måste vara för att bilda ett BID, och minoriteten kan enligt den lagstiftning som finns inte stoppa bildandet. Därefter sker finansiering ofta i relation till totalyta fastigheter i området.
Sverige har ingen lagstiftning på området men samverkansmodellen för tryggare närområden är ändå något vi kan ta med oss hem för att jobba inte minst brottsförebyggande. I Huddinge finns alla möjligheter till sådan samordning!
Det är klart att Polisen kommer högt i denna ranking, de har ju lyckats sänka brottsligheten i New York från 90-talets skyhöga nivåer. De har också rönt mycket uppmärksamhet för detta, och det var en av anledningarna till att studieresan gick till just New York. Inte minst har verktyget CompStat lett till att New York-polisen noga följer upp och rättar sig efter brottslighetens utveckling lokalt. Se t ex här för 20th precinct.
Ett återkommande begrepp som många använder sig av i sina försök att förklara den minskade brottsligheten och ökade tryggheten är ”accountability” (ansvarsutkrävande). En stor del av framgångsarbetet inom NYPD handlar om ansvarskrävande och ansvarstagande där det införts ett nytt ledningssystem som möjliggör bättre uppföljning av fattade beslut, eller som First Deputy Commissioner Pineiro säger: går det inte att mäta så går det inte att jobba med.
Poliserna själva lyfter just fram CompStat och de fokuserade arbetsprocesserna som infördes på 1990-talet av polismästare William Bratton. Det innebär i korthet att man som police officer är lokalt ansvarig för brottsstatistiken i sitt område – ett arbetssätt som en del menar är alltför krävande, men som uppenbarligen har bidragit till att minska brottsligheten. Inte som enda åtgärd, knappast, men som ett viktigt styrinstrument eftersom CompStat innebär mycket regelbundna uppföljningar av statistiken och utifrån detta konstant möjlighet till ändrade prioriteringar.
Polisen som signalerar värderingar? Ja en märkbar sak när jag under min tid i New York pratar med invånare i Brooklyn eller Newark så vet de mycket väl vem Bratton och framför allt vem borgmästaren Giuliani var. De är kända för att ha implementerat en nolltolerans mot vardagsbrott såsom nedskräpning och klotter, och det finns fortfarande i invånarnas minne.
Polisen i New York har naturligtvis fått hjälp av såväl centrala myndighetsresurser som av andra, t ex privata, aktörer för att komma till rätta med brottsligheten. Det som vi vet säkert är att CompStat innebar en stor förändring i polisens arbetssätt och att det under perioden därefter blev en minskande kriminalitet i New York. Det är gott nog.
Säga vad man vill men det är något speciellt med denna skyline och känsla av människans triumf över denna så begränsade yta som Manhattan utgör. Är det vackert – ja det är en fråga om smak förstås. Jag kommer att tänka på The Fountainhead av Ayn Rand och kampen om arkitektoniska erkännanden jämte en verkligt innovativ drivkraft att skapa något nytt. Visst ser många av skraporna snarlika ut men efter ett tag lär man sig att uppskatta skillnaderna och tillsammans med de lite äldre byggnaderna uppvisar New York en otroligt fascinerande mångfald av byggnader. Håll till godo!
Ett område som troligen imponerade en del på många av de cirka tjugo deltagarna i Tryggare Sveriges studieresa till New York nyligen var det stöd till brottsoffer som Office of Victim Services (OVS) ger. De är en delstatlig myndighet med ett tjugotal anställda och som servar hela delstaten New York med stödmöjligheter av olika slag, inklusive ekonomisk ersättning.
Medarbetarnas engagemang gick det verkligen inte att ta miste på vid detta besök. Vi fick lyssna till historien om hur brottsofferrörelsen växte sig stark i USA under 1970- och 80 talen, med Victims of crime Act 1984 som en viktig milstolpe.
OVS motsvarighet finns numera i hela USA och kan även täcka upp för det som inte täcka av försäkringsbolag, även pengar vid t ex rån. Sjukhus kan också fakturera direkt till OVS i vissa fall och OVS har också egna möjligheter att ge kvinnor husrum. Det förebyggande arbetet blir allt viktigare, menade företrädarna. Vad jag menade inledningsvis med att detta skulle möjligen imponera på en svensk deltagare är myndigheternas direkta ansvar för brottsoffer och den väl utbyggda stödverksamheten.
Det finns så saker som är så omtalade i New York som att gå på en broadwaymusikal. Sagt och gjort, jag tog mig till ett av de ställen där man kan köpa rabatterade biljetter dagen innan föreställningen – i mitt fall vid TKTS vid downtown Brooklyn.
Valet föll ganska spontant på Rock of Ages på Helen Hayes theater med en hejdundrande hårdrocksföreställning med många välkända slagdängare från 80-talet, inklusive vår egen The final countdown med Europe.
Om det kan rekommenderas? Självklart, och det finns många andra ställen att välja på förstås.
Men efter ett besök på Helen Hayes gjorde det faktiskt inte att New York-kvällen efter föreställningen visade sig bjuda på regn – tvärtom förhöjde det känslan av teater-på-broadway-i-regnet och jag hade inte blivit förvånad om Gene Kelly plötsligt hade hoppat fram och börjat sjunga…
MÅNDAG 10 OKT
Igår kväll sände SVT Rapport följande klipp som är ett resultat av att de – liksom jag själv – följde med på Tryggare Sveriges studieresa till New York, för brottsförebyggande insatser.
