I oroliga tider är det viktigt att ha ordning på finanserna, det har vi i Sverige lärt oss den hårda vägen under 1990-talet och vi ser avskräckande exempel i vår samtid i Europa. Därför skriver idag Centerpartiets ledande företrädare på DN Debatt att (C) säger ja till det finanspolitiska ramverk (även kallad eurozonens nya finanspakt) som finns på förslag för i första hand euroländerna.
Anledningen är samma som varför vi under 1990-talet starkt bidrog till att ge Sverige liknande (men ännu tuffare) ramverk, nämligen att stabila finanser är grunden för vår välfärd. Det gäller även Europaländernas finanser eftersom Sverige är ett exportberoende land.
Centerpartiets nej till euron kvarstår. Vi vill ha kvar kronan som valuta. Och när nu Socialdemokraterna verkar säga nej till ett gemensamt ramverk i Europa blir Centerpartiet det enda parti som förespråkar kronan som valuta samtidigt som vi vill bidra till ett stabilare ekonomiskt ramverk i Europa. Att Vänsterpartiet inte vill kännas vid några begränsande ramverk har vi förstått sen tidigare, eftersom vi har spenderbyxorna på för jämnan, men att (S) nu går samma väg är bara att beklaga.
Viktigt att påpeka är också att Centerpartiets ja till en svensk anslutning till detta ramverk, eller denna europakt, inte får innebära att Sverige därmed blir automatiskt bundet till dessa regler. Sverige har, tack vare Centerpartiet, sedan tidigare ännu tuffare ramverk.
I dagens artikel skriver Annie Lööf (C) m fl:
Centerpartiet har, som enda parti i Sverige, tagit ansvar för såväl saneringen av de offentliga finanserna i mitten av 1990-talet som för återupprättandet av arbetslinjen ett decennium senare. Det strama finanspolitiska ramverk och den budgetprocess som Centerpartiet initierade har, i kombination med alliansregeringens entydiga linje att det ska löna sig att arbeta och att vara aktsam om skattebetalarnas pengar, medfört att Sverige i dag har marginaler i statsbudgeten och en ekonomi som omvärlden har förtroende för.
Detta är något som hela Europa behöver ta till sig.
El fin de semana pasado se llevó a cabo la elección en Guatemala para la presidencia, y el ganador con algo de 54 % de los votos es Otto Péres Molina, anteriormente candidato en las elecciones anteriores, en ese entonces también por el Partido Patriota, como ahora.
Imagen de: Prensalibre
En el periódico Prensalibre.com se presenta ahora una entrevista con el nuevo mandatorio y creo que todo el pueblo de Guatemala espera que sea honestidad lo que dice sobre sus intenciones para combatir la criminalidad, que desde hace mucho tiempo está en un nivel en el país muy alterado. Acá una parte de la entrevista:
“¿Planifica viajes para iniciar acercamientos con gobiernos amigos?
- Por supuesto. Tendremos planificadas visitas a EE. UU., México, El Salvador, Honduras y Colombia, pero esto se dará si las cosas no salen como lo planificamos, porque de nada serviría viajar a realizar alianzas con países si las cosas en Guatemala no salen bien.
Organizaciones de derechos humanos que han cuestionado su pasado temen que habrá restricción de derechos y libertades, ¿qué opina?
- El respeto a los derechos humanos, la libre expresión, locomoción y todo lo que la Constitución garantiza serán respetados en mi gobierno.”
Sobre esa última pregunta reintero la esperanza de los guatemaltecos de que no sea en vano el esfuerzo de votar. Con pocos años de paz política después de los conflictos internos Guatemala necesita también mejorar su reputación sobre el papel del ejército que representaba en esos años una buena parte de los crímenes.
Sobre la primera pregunta es siempre interesante ver qué paises un nuveo presidente decide visitar. En este caso serán más que todo los vecinos, una decisión sana por lo visto.
Idag drog Huddinges demokratidagar igång och Centerpartiet bjöd in till samtal med Magnus Andersson från Solna som har skrivit en bok om vad ungdomar i andra länder – som han själv har besökt – drömmer om och vad de anser om klimatutmaningen. Just så heter förresten hans bok, och jag tror att vi i tider av globalisering och ekonomisk kris är alltmer betjänta av internationella utblickar.
Det finns förmodligen de som tror att Huddinge och andra kommuner kan styras utan kunskap om andra delar av världen. Det tror inte jag, och kvällens inbjudan var ett sätt från Centerpartiet att bidra till floran av seminarier dessa dagar.
Jag måste medge att motstånd mot något ibland kan ge intryck av en stor tydlighet, även för ett politiskt parti. Jag tänker på Sverigedemokraterna (SD) och deras motstånd mot muslimer, som har kopplingar till Counter jihad-rörelsen enligt två aktuella artiklar i SvD av Jesús Alcalá och Toby Archer.
Den förstnämnda artikeln har inga kommenterar publicerade; “Kommenteringsfunktionen på den här artikeln har stängts av eftersom tonen i diskussionen inte var enig med SvD:s regler”.
Tydligheten ja, det är säkert detta som lockar en del människor till SD, men som Archer skriver så är grupperna som knyter sig själva till counter jihad-rörelsen en brokig skara människor som har det gemensamt att de vill skapa ett kulturkrig mot inte bara muslimer utan mot stora delar av etablissemanget som har öppnat dörrarna för invandringen.
Ur Alcalá: Det blir tre nya internationella möten: Wien (2008), Köpenhamn (2009), Zürich (2010). Samtliga möten formar sig till pläderingar för radikalare kraftmätningar med fienden. I samtliga möten deltar sverigedemokrater. I 2009 års Köpenhamnsmöte deltar Ted Ekeroths tvillingbror Kent i egenskap av internationell sekreterare för Sverigedemokraterna. Med sig har han ”Conservative Swede”. Det är ett hemligt arbetsmöte. Man diskuterar värvning av sympatisörer, presenterar en ”Counterjihad for beginners” och introducerar en lista över handlingar och åtgärder – ”housewife’s kit” kallad – som vem som helst kan utföra med liten risk för egen del. Mest tid ägnas vikten av att tvinga motståndarna till ett ”idéernas krig” och vikten av att bruka ”controversial and provocative tactics”. (Minnesanteckningar publicerade på Gates of Vienna 23/5 2009)
Och samtidigt vet vi att endast en mycket liten andel av terrorattacker de senaste åren har organiserats av någon med Jihad som uttalat mål.
Jag undrar om SDs väljare tycker det är tydligt nog vad partiet vill?
Det har blivit dagas att summera årets Almedalsvecka! Vädergudarna var ganska snälla mot oss som tog oss till Gotland denna gång och veckan bjöd på rekordmånga aktiviteter. För min egen del förberedde jag mig genom att välja ut de seminarier som verkade mest intressanta och jag delar här med mig av några tankar kring dessa.
Ett av de mer intressanta seminarierna var det som Ungdom mot rasism anordnade och som skulle handla om rasism men som statssekreterare Jasenko Selimovic (FP), längst till höger, fick att handla om det som hans debattartikel i DN också handlar om. Jag tycker att hans försök vrida debatten från rasism till nationalism var väldigt välgörande och att han har helt rätt i att vi är många som behöver föra en diskussion om svenskheten. Dessutom hade Jasenko en viktig poäng i att invandrare som kommer till Sverige måste bli sedda som svenskar, på något sätt, och bli välkomnade med en förväntan på att de ska leva sina liva här, och inte livnära drömmen om att återvända. Caroline Szyber från (KD) var också med (mitten) och skriver här.
Sen – naturligtvis – ett videoklipp som jag spelade in under Maud Olofssons “avskedstal”, som det har blivit benämnt. Och inte helt orätt förstås eftersom detta är kanske det sista riktigt publika tal som Maud Olofsson håller i sin roll som partiledare för Centerpartiet. Tack för allt, återigen, Maud.
Lika naturligt är det tycker jag att klippa in en bild på Annie Johansson, som jag önskar all lycka till under sommaren när hon, liksom de andra nominerade till Centerpartiets partiledarpost, ska fundera och ta höjd för kommande utmaningar. Annie var i denna utfrågning hos Aftonbladet lysande, med både rappa och sakliga svar.
Huddinge kommun var också på plats med ett seminarium om Ung Företagsamhet, som lockade många besökare och som efteråt gjorde att många stannade kvar över en timme på plats för att diskutera.
Jag deltog också i “Att leva med elbil – träffa någon som vet!” som arrangerades av Vattenfall och där den numera ganska berömda familjen Lindell berättade om hur relativt enkelt det hade varit att både ställa om till att ha en istället för två bilar, och hur det är att verkligen köra elbil dagligen. Volvo C30 Electric var den som de hade kört och de lyfte framför allt fram hur tyst bilen är och hur pigg den är. Vattenfall marknadsförde One tonne life-projektet där familjen Lindell har strävat efter att minska sina utsläpp.
Vårdföretagarna arrangerade också en intressant diskussion om personlig assistans där Centerpartiets ordförande i socialutskottet Kenneth Johansson var en av dem som deltog. Branschföreträdare, brukare och Försäkringskassan hade något olika ingångar i frågan och det saknades inte idéer på hur systemet skulle kunna förändras. Fusket med ersättning kom upp flera gånger, liksom behovet att ha lika villkor för kommunala och privata utförare.
Sen var Anders Johnsson (till höger) en av deltagarna i Centerpartiets välbesökta seminarium om Nybyggarlandet Sverige, som genomfördes på Clarion hotell. Fredrick Federley ledde seminariet som lyfte fram invandrares bidrag till Sverige genom historien och som underströk vikten av att få vara den människa man är med de förmågor och erfarenheter som man har, och inte bli sorterad efter ursprung. Andra deltagare var Petter Hojem från FORES, Maroun Aoun från Internationella företagarföreningen, Sonja Inan som är egenföretagare och Susanne Urban från Linköpings Universitet.
Ett av de mest intressanta seminarierna som jag var på handlade om Life Science-industrin och varför Sverige inte kan utveckla fler växande företag inom denna bransch som många av oss uppfattar som relativt framgångsrik. Allan Larsson från Lunds Universitet deltog och berättade om den satsning som har skett i Lund och Malmö efter att bl a Astra Zeneca lade ner sin verksamhet där, och även om inte fokus under detta seminarium låg på Ideon Medicon Village så låg det lite i luften. I övrigt deltog Tobias Krantz, Svenskt Näringsliv, Jan Edling, Vinnova och Ashkan Pouya, Serendipity. Diskussionen var påtagligt självkritisk och med den globala konkurrensen i blickfånget menade alla att samverkan måste bli bättre och att staten också borde ha en tydligare vision för Life Science i Sverige, om den ska kunna hålla en internationellt stark position framöver.
Avslutningsvis delar jag gärna med mig en bild på Johan Magnusson, Centerpartiets kommunalråd i Upplands Väsby, som tillsammans med kollegor från kommunen berättade om hur och varför fler kommuner borde miljöcertifiera sig. Huddinge kommun för en sådan diskussion just nu och kan säkert hämta erfarenhet från Johans gäng.
Slutligen deltog jag också i en del seminarier kring social hållbarhetsfrågor, narkotika och småföretagare i upphandlingar. Det blev tre mycket späckade dagar under en vecka som är unik i sitt utbud av intressanta seminarier.
Efter att de mer rimliga alternativen till presidentposten varit så pass många att ingen av dem fick tillräckligt med röster för att nå andra omgången, ska nu peruanerna på söndag välja mellan Keiko Fujimori och Ollanta Humala. Det ska tilläggas också att nuvarande president Alan García och hans APRA inte ens förmådde ena sig om en kandidat inför valet. Hur som helst är det nu som att välja mellan pest eller kolera tyvärr.
Ollanta Humala är en radikal vänsterkandidat och nationalist som vill förstatliga privat egendom. Keiko Fujimori är belastad med hennes fars gärningar; Alberto Fujimori var personen som 1990 vann över Mario Vargas Llosa och som under tio år skapade en diktaturliknande regim i Peru. Han sitter nu i fängelse och även om Keiko i debatten nedan är väldigt tydlig med att det är hon och inte hennes far som kandiderar så vore det onekligen olyckligt om Fujimoristyret nu kom tillbaka.
Jag minns hur omstridd Ollanta var redan förra gången han ställde upp, denna gång har han dock lyckats återkomma och fick med 32 % klart flest röster i första omgången. På söndag är det alltså dags för andra och sista omgången.
Läs här en artikel från 2006 och om hur Llordes Flores så var väldigt nära att bli Perus första kvinnliga president. Nu lär det nog bli Keiko som istället blir det, för även om Humala har ett stort folkligt stöd så tror jag att hans karaktär, hans historia i armén och framför allt hans politiska förslag gör att tillräckligt många väljer bort honom. I de opinionsundersökningar som jag har sett leder också Keiko, om än ganska knappt.
Tilläggas kan att valdeltagandet i Peru är obligatoriskt.
Dagens lästips får bli det öppna brev som nio EU-ledare, inklusive Fredrik Reinfeldt, har skrivit till EUs högsta ledning. Det är ett välkommet initiativ kring bland annat regelförenkling, något som Centerpartiet jobbar hårt för att åstadkomma i Sverige. Så vi får hoppas att Reinfeldt även i Sverige stödjer Maud Olofssons arbete med detta.
“We need to make it easier for businesses to start up, develop and prosper. And we need to start by recognising a simple fact – our economies cannot and will not be competitive if we continue to load ever greater regulatory costs onto the shoulders of business.
What is needed is a change of mindset and of culture – a new approach to regulation, which builds on but extends significantly what we have achieved with the support of the Commission to date. So we should set a target to reduce the overall burden of EU regulation over the life of this Commission, building on the steps we have taken to reduce administrative costs.”
Inatt kom jag hem från en intensiv kongress med vårt “systerparti” D66 i Holland. Kongressen genomfördes i Utrecht som är en vacker variant av Amsterdam fast lite mindre och med färre turister. D66 samlar inte mindre än tusen personer till sin kongress och den genomförs dessutom två gånger per år – se där något att ta lärdom av för Centerpartiet som genomför sin stämma vartannat år!
De flesta programpunkterna var på “fel” språk förstås men en diskussion som hölls på engelska var den om sociala medier och om hur de politiska partierna arbetar med detta. Deltog gjorde bland annat Rosa van der Tas (i mitten) vars kampanj under senaste valrörelsen i Holland blev utnämnd till bästa digitala personvalskampanj.
I have the pleasure and honour to represent Centerpartiet at an international seminar on Energy Transition in Europe together with our liberal group in the European Parliament ELDR. Hosts for the “round table discussion” will be D66 and the place Amsterdam, Holland, and I will present good examples from Sweden on the same topic. Mainly they will be taken from the Stockholm region with the Royal Seaport as the greatest shining star perhaps, but also local examples from the municipality of Huddinge.
I will also, on Saturday, have the possibility to participate in the party Congress of D66 which I look very much forward to. Interchange of ideas is always interesting and give you some new knowledge and friends you did not have before. Hopefully Centerpartiet in Huddinge will continue to establish contact with D66, as surely will the rest of Centerpartiet.
At the seminar I will explain the comprehensive model that Centerpartiet and the Alliance have been elaborating and implementing since 2006, with very high environmental goals indeed from an International perspective. In short I will pur forward that there is not ONE solution to the challenge of finding new ways to save energy, but several, for example:
Compulsive action (comgestion charges, individual meters and emission trading)
Positive action (sustainable municipalities project, tax exemptions for green cars and international cooperation agreements)
Public investment (public transport and investigation for green technology)
Voluntary action and information (Energy Efficiency Programme, marketing campaigns and local advice agencies)
Regeringen har då landat i att Sverigeskadelta i insatserna, bra så men väl sent. Jag är glad för att Centerpartiet tydligt säger att vi hade önskar en mer storskalig insats från Sveriges insats
- Vi hade velat att gå längre och ge den svenska styrkan mandat att ingripa mot militära mål på marken, säger Maud Olofsson och Kerstin Lundgren.
Det är fantastiskt roligt att Robin Söderling lyckadesta hemårets tredje (!) i Marseille med 6-7, 6-3, 6-3. Att han gör det efter att ha tappat första set är återigen en bedrift och något som kännetecknar en stor spelare.
Lika hemskt är det att behöva se hur medborgare i Libyen och i andra länderskjutsner av regeringsmakten / militären. Det är läge att stilla be om framgång för alla dessa tappra människor som med livet som insats ger uttryck för drömmen om ett annat liv. Det är inspirerande att se människor i denna kamp.
Organisationen som har hundratals liv på sitt samvete lovar alltså att lägga ner vapnen och bjuder in internationella samfundet att övervaka detta löfte. Läs mer på Garas hemsida och i tidningen El País. Regeringsföreträdare är på sin höjd försiktigt positiva och understryker att man inte vill ha någon internationell inblandning. Samtidigt kan man förundras över att scenografin i videokommunikén är samma som tidigare – du kan se videopresentationen av kommunikén här.
Tiotusenkronorsfrågan är om man denna gång ska våga tro på ETA:s utfästelser. Om ETA väljer att transformera sitt enbart till ett politiskt parti skulle jag i och för sig mycket väl kunna tänka mig att man har bytt strategi, också efter senaste tidens alla motgångar. Och som Svensson noterar har ju en annan spansk region med stark egen identitet – Katalonien – ett stort självstyre än Baskien utan att vapen har använts.
