TWITTER-CHRISTIAN Polisen Stockholms länONSDAG 7 MARS
Dags för nionde och näst sista filmklippet från Peruresan!
Det är något speciellt med sengångaren, i det här fallet en hanne som kliar sig i huvudet av okänd anledning. De rör på sig om man har tur, annars får man förlita sig på guiden att upptäcka dem långt uppe i trädkronan. Här, som oftast, i trädet cecropia.
MÅNDAG 20 FEB
Under vår första dag i peruanska Amazonas gick vi längs en stig på väg till en lokal stam (Yaguas) då vi plötsligt får syn på en orm i trädet som blir intresserad av oss och slingrar sig närmare. Det rör sig om en Afaninga eller “machete verde” (Chironius exoletus) och ibland är det bra att ha kameran snabbt framme!
Läs mer om Peruresan genom fliken till vänster “Sol, Inka och Amazonas”.
Share on FacebookLÖRDAG 18 FEB
I raden av Perufilmer kommer här hackspetten, filmad nedströms Iquitos.
Läs mer om Peruresan genom fliken till vänster “Sol, Inka och Amazonas”.
Share on FacebookMÅNDAG 6 FEB
En rosa delfin visar sig mindre än en grå och är därför svårare att fånga på bild, desto roligare att jag under Peruresan lyckades få några klipp på Amazonasdjungels rosa mästare! Det finns oändligt många myter och historier om den rosa delfinen, men det tar vi en annan gång … se till att titta noga i bortre delen av bilden så får du en glimt av delfinen.
Läs mer om Peruresan genom fliken till vänster “Sol, Inka och Amazonas”.
Share on FacebookONSDAG 1 FEB
Dvärgsilkesapan är världens minsta apa, inte mer än 15 cm lång kropp och därtill en svans som har drygt samma längd.
Den här apan stötte vi på längs en lokalgata och den verkade inte särskilt skygg så jag lyckades fånga den med kameran. Det är inte ett särskilt långt filmklipp och typiskt nog för en apa kunde den inte sitta still så länge, men väldigt roligt att få se live.
Share on FacebookLÖRDAG 28 JAN
Nu så bloggläsare njut av vattenfallen i Peru, här kommer ett kort filmklipp som ger en antydan om skönheten och friskheten i att doppa sig i klart, kyligt vattenfallsvatten när det börjar närma sig trettio grader på termometern.
Det handlar alltså om Ahuashiyacu som ligger utanför och ovanför Tarapoto, på gränsen till peruanska Amazonas och i anslutning till naturreservatet Coordillera la Escalera.
Share on FacebookSÖNDAG 22 JAN
Håll tillgodo!
Och följ gärna resan i efterhand genom att klicka in på Sol, Inka & Amazonas.
Till vänster under fliken SOL, INKA & AMAZONAS kan du följa resan i december-januari.
Senaste bilden 13 jan: Nagra sympatiska drag i Peru, forutom det fina vadret och alla goda frukter mm.
Bienvenido a seguirme durante el viaje – Se bilderna under resan i Peru; klicka!
Share on FacebookLÖRDAG 29 OKT
Så är det alltså åter dags att vrida klockorna tillbaka och bjuda mörkret att komma närmare. Här kommer istället ett ljudklipp från min förra resa till Amazonas med en vrålapa i början som på långt håll hörs över trädtopparna.
Varmt och fuktigt, och aldrig tyst. I Pacaya Samiria, Peru.
Share on FacebookLÖRDAG 5 FEB
Tänk dig att du har rest många timmar i en varm buss på skumpiga vägar för att slutligen komma fram till ett sånt här ställe – vinden fläktar och omkring dig har du både nyfikna människor och ett överflöd av olika frukter. Du vet att du när som helst kan svalka dig i vattenfallet intill och samtidigt njuta av fjärilsarter och en mångfald andra djur.
Så har jag lärt känna Amazonas.
Men hur länge förblir Amazonas denna källa till artrikedom och vänliga klimat? Amazonas är en viktig samlare av koldioxid, en s k kolsänka, vilket avlastar människans miljöbelastning i form av utsläpp av just koldioxid. Men torkan 2010 har slagit hårt på skogen och vi tvingas resa ett frågetecken för vad som händer framöver i takt med att klimatet förändras. Situationen påminner just nu på en del håll om torkan 2005.
Läs även om Brasiliens nya ledare och Ekobloggen.
Share on FacebookTISDAG 26 OKT
En ny art hittas i Amazonas var tredje dag enligt en ny rapport från Världsnaturfonden WWF som fokuserar på tiden 1999-2009 (läs den här). De nya arterna som har hittats bara i Amazonas är: 637 växter, 257 fiskarter, 216 groddjur, 55 reptiler, 16 fåglar och 39 däggdjur.
Är det någon som är förvånad? Kanske inte, men ändå fortskrider planer på flera håll att göra grova intrång i Amazonas och till omvärldens relativt stora tystnad. Och ändå är ju frågan inte enkel eftersom det finns goda skäl för att vilja knyta ihop regioner i t ex Brasilien och Peru med varandra med hjälp av nya vägar. Och i vilken utsträckning kan man väga omvärldens intresse av biologisk mångfald mot ländernas egna intressen av ekonomisk utveckling?
En del av lösningen är att sätta pris på det som verkligen betyder något, t ex i form av ekoturism i dessa underbara delar av jorden.
Jag passar på att bjuda på några egna bilder från min resa i det peruanska Amazonas – en resa som tillförde åtminstone lite fler resurser till de personer som arbetar för en uthållig turism i naturreservatet Pacaya Samiria.
Film: Christian Ottosson, Pacaya Samiria.
Samtidigt läser jag om ett nytt sätt att spåra avverkat timmer, som kan bli en lösning i kampen mot illegal skövling av regnskogen.
Share on FacebookFREDAG 24 SEP
Detta är en mycket uppskattad och vanlig maträtt som dock kräver en hel del förberedelser!
Ingredienser för tio portioner / tio juanes: 1,5 kg ris, en hel höna, två teskedar kummin, en tesked svartpeppar, en tesked gurkmeja, 20 svarta salta oliver, fem ägg, fyra matskedar oregano, olivolja, en hel vitlök. Aluminiumfolie och snöre.
Samt tio bananblad i vilka maten ska lindas in i.
Koka riset men utan att överkoka det, eftersom det senare kommer att kokas återigen när rispaketen är färdiga. Hellre lite “underkokt” ris.
Lägg i malen vitlök i en kastrull med varm olivolja samt de olika köttdelarna av hönan. Lägg i kummin, gurkmeja, peppar, salt. Koka tillsammans i cirka en och en halv timme. Låt det sen svalna.
Bananbladen bör vara rena och hela och kan stärkas genom att snabbt värmas upp t ex över spishällen.
Sen skapas rispaketen genom att lägga ca 1 dl ris, bit av höna, ett par oliver, en ägghalva och sås från hönskoket tillsammans på ett bananblad. Därefter ytterligare lite ris över det och sen viks bananbladet ihop och knyts hårt ihop med snöre. Aluminiumfolie bör läggas utanpå bananbladet för att hindra vatten att komma in.
De tio rispaketen, nu i bananblad och aluminiumfolie och ihopknutna med snöre, kokas sen återigen i cirka en och en halv timme.
Juane de gallina kan med fördel ätas kall.
Share on Facebook
