Nils-Eric Sandberg får det mesta rätt i hans analys av hur Sverige vägrar att sätta ungdomarna i första rummet; “Om alla ungdomar som nu saknar jobb insåg vad det innebar skulle de inte hälsat Reinfeldts kapitulation för LO med jubel.” Helt klart är att de höga ingångslönerna missgynnar unga och Centerpartiet är idag det enda politiska alternativet för den som vill ge ungdomar bättre möjligheter att få in en fot på arbetsmarknaden – istället för båda fötterna utanför.
Sandberg vill se individuell kontraktsrätt för ungdomar (och andra också får man förmoda) men menar också att detta inte förutsätter ett slopande av kollektivavtalen. Men rimligen skulle det bli ett rejält slag mot de senare och vi kan förvisso inte idag veta vilka konsekvenserna på längre sikt skulle bli.
Ja den frågan besvarar Lena Mellin jakande, men det är inte lätt att hitta alliansbloggare som instämmer. Lena menar att de små partierna måste fram mer på scenen och jag är beredd att hålla med. Och jag är övertygad om att så också kommer att ske. Läs även DN, SvD, SvD, Expressen.
Jag tycker man ska ta lite allvarligare på SCB-mätningen än så och att Alliansen måste anstränga sig ännu hårdare framöver. Radikalt eller inte, men att slipa kommunikationen är nog tyvärr fortfarande en utmaning för Alliansen, och att återkomma till grunderna för de resultat som har åstadkommits, dvs värderingarna.
Låt oss ta Centerpartiets kampanj på temat “Fler företagare ger fler jobb” som ett exempel. Som centerpartist vill jag skapa en skola i världsklass, en värdig äldrevård och jag vill ha en kollektivtrafik som är fossiloberoende. Men detta förutsätter en stor mängd hjältar i form av småföretagare som skapar arbetstillfällen och skatteintäkter till stat, landsting och kommun – annars har vi inte pengar att betala vår välfärd med.
Det är därför som (C) har minskat företagens kostnader i form av regelbörda.
Det är därför som (C) nyligen presenterade ytterligare förslag för ökat eget företagande.
Och det är därför som (C) nu föreslår den nya anställningsformen studentmedarbetare.
Värderingar och resultat måste tydligare kopplas ihop.
Nu kan Sverige få lärlingsanställningar! Det glädjande beskedet är resultatet av Centerpartiets och Alliansregeringens arbete med nya Gymnasieskolan som startar hösten 2011. I lärlingsutredningen föreslås nu en ny tidsbegränsad anställningsform för elever som går en lärlingsutbildning i gymnasiet. Det var på tiden tycker jag och jag hoppas att detta ska ge bättre möjligheter för de elever som siktar på en yrkesexamen på gymnasiet.
Idag lämnades alltså utredningen “Lärling – en bro mellan skola och arbetsliv” över till regeringen; den tillsattes av regeringen i somras för att möjliggöra att kombinera anställning med studier under gymnasietiden. Här är förresten departementets egen sammanfattning över de viktigaste förändringarna i gymnasiereformen:
Högre behörighetskrav till gymnasiet.
Mer tid för yrkesämnen, mindre för allmänteori på yrkesprogrammen.
Valfriheten stramas upp.
Yrkesexamen och högskoleförberedande examen införs.
Lärlingsutbildning införs.
Historia blir obligatoriskt.
Skärpta krav för grundläggande högskolebehörighet.
Näringslivet ges inflytande över yrkesutbildningen.
Ett favoritargument från vänsterpartierna mot reformen med skattereduktion för hushållsnära tjänster är att den bara gynnar “rika”.
Socialdemokraternas kongress i november 2009 beslutade (s 62): Skattesänkningarna har dramatiskt vidgat orättvisorna mellan människor och grupper i samhället. Det skapar nya konflikter. Ett flertal skatter måste förändras för att säkra välfärden och rättvisan. De med höga inkomster måste bidra mer och avdragsrätten för hushållsnära tjänster avskaffas.
Kopplingen rika-avdrag är tydlig i S-argumentationen. Men om vi ser på hur det ser ut i Stockholms län är det tydligt att människor med olika lönenivåer använder avdragsmöjligheten. Här några exempel på hur stor andel av alla som fått avdraget 2008 som hade en årsinkomst som var lägre än 280 000, i några kommuner:
Det är dags för Vänsterpartierna att inse: Det är inte inkomsten som avgör om man behöver hjälp!
(Till och med i SVT Agenda uppges felaktigt att bara några promille av normalinkomsttagarna använder tjänsten)
Nu har till och med de tre Vänsterpartierna faktiskt blivit oense om frågan och vissa säger att de kanske inte vill avskaffa avdragsrätten trots allt. Det så kallade RUT-avdraget blir alltmer ett problem för Socialdemokraterna och Mona Sahlin vågar inte ens ta debatten ... och Peter Eriksson och Miljöpartiet vinglar fram och tillbaka (själv tycker han partiets hållning är “ganska tydlig”…)
Detta medan Maud Olofsson och Centerpartiet tittar framåt och föreslår att IT-tjänster också bör ingå i avdragsmöjligheten.
Det är för övrigt symptomatiskt att just Centerpartiet står bakom den av regeringens reformer som kanske debatteras mest just nu. Reformen med skattereduktion för hushållsnära tjänster infördes ju för att skapa fler jobb, minska den illegala sektorn och för att frigöra tid för människor.
Maud Olofsson föreslår att även datasupport ska ingå i RUT-avdraget – ett “RIT-avdrag” alltså, eller HUS-avdrag mer generellt. Jag ser det som ett led i arbetet med att förbättra förutsättningarna för tjänstesektorn.
Inte bara är det så att sex av tio svenskar vill behålla avdragsrätten för hushållsnära tjänster. Vi vet idag också att det är många personer som tack vare denna reform går från utanförskap till gemenskap, dvs får ett jobb. Almega skriver i en rapport t ex att “hela 9 av 10 nyanställda i hemserviceföretag kommer från tidigare arbetslöshet”.
Och vänsterpartierna Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill av allt att döma avskaffa avdraget för hushållsnära tjänster.
Det finns all anledning att försöka öka möjligheterna för svenskarna att få råd med hemservice. Och det verkar bli en viktig fråga i valet.
