Prissumman, utöver de 9,2 miljoner som avknoppningen först gav kommunen, ska motsvara ett mer marknadsmässigt pris genom att inkludera s k goodwillvärde som följer med överlåtelsen av skolan.

Räknat med en prislapp på 70 000 (utgångspunkt samhällsvetenskapliga programmet, som dominerar vid Tibble gymnasium)  motsvarar det nästan hundra gymnasieplatser!

Det är samtidigt en tankeställare till alla borgerliga väljare som värderar valfrihet högt men som också värnar om medborgarnas pengar. Konkurrens genom privata alternativ ÄR superviktigt och kvaliteten ökar genom valfrihet. Igår kom också siffror på att just Täby kommuns gymnasieelever lyckas bäst i hela Stockholms län, och naturligtvis har valfriheten varit viktig i detta. Men åtminstone i min värld ska detta inte ske till priset av att kommunen säljer verksamhet utan konkurrens genom upphandling och samtidigt underlåter sig att ta ut ett marknadsmässigt pris.

Hur hanteras medborgarnas pengar?
(Foto av DavidDMuir)

Kommunstyrelsens ordförande Leif Gripestam (M) skriver nu på sin blogg att “när vi tog beslut om det ursprungliga avtalet blev verksamhetens goodwill aldrig värderad eftersom det var brukligt att endast värdera inventarierna vid avknoppningar.” Beskrivningen stämmer nog på ett antal kommuner men knappast sett till kommunsverige som helhet. Och att något är brukligt innebär rimligen inte att man som politiker kan svära sig fri från ansvar.

Tilläggas ska också att Centerpartiet i Täby inte i och med detta är nöjd med utfallet. Partikretsen menar, tillsammans med KD, att Kammarrättens dom innebär att något giltigt beslut om att avveckla den kommunala verksamheten inte finns. Man skriver här att “kammarrätten har upphävt kommunfullmäktiges beslut angående avknoppningen av Tibble gymnasium. Detta innebär att det inte är giltigt längre. Vi har därför yrkat på en återremiss, dvs bakläxa till moderaterna och kommunledningskontoret. Vi vill att de skall komma med ett nytt förslag till beslut där vi i största möjliga mån kan följa kammarrättens dom samtidigt som vi även tar hänsyn till våra elever.”

För den som inte har följt fallet kan nedanstående sammanfattning ge en bild av moderaternas oansvariga hantering av Tibblefrågan.

Bakgrund: se Stockholms läns rapport om avknoppning

Alltför ofta använder vänsterblocket i svensk politik det senare för att klä vilken försäljning som helst i en osmaklig klädsel och för att få lyssnaren eller läsaren att känna att värden har slumpats bort. Så behöver ju inte alls vara fallet dock utan tvärtom är det en sund (borgerlig) politik att sälja sådan verksamhet som staten eller kommunen inte bör ägna sig åt och som andra kan göra bättre.

Men det finns också “utförsäljningar” i verkligheten och jag föreslår att detta begrepp ska användas på sådana försäljningar där man inte tar betalt för faktiska värden. Flera avknoppningar är isåfall onekligen utförsäljningar, oavsett hur mycket olika politiker försvarar de utförsäljningar som har gjorts för att öka mångfalden och antalet vårdentreprenörer t ex. Jag har på annat ställe förklarat varför avknoppningar utan korrekt prissättning är att betrakta som att ge bort medborgarnas egendom, särskilt i de fall där man uppenbart låtit bli att ta betalt för t ex kundstock och goodwill.

Samtidigt finns det alltjämt ett förrädiskt sammanblandande av försäljningspris & vinst;

Ett exempel är Hantverksdoktorn AB, en vårdcentral i Stockholms innerstad som landstinget sålde till personalen i januari 2008. Då var prislappen 700.000 kronor. Förra året gjorde Hantverksdoktorn en vinst på 4 miljoner kronor, och styrelsen på sex personer plockade tillsammans ut 720.000 kronor, alltså mer än vad de fick köpa hela verksamheten för. (SVTs hemsida)

Prislappen avser ett försäljningspris som av allt att döma var för lågt. Vilken vinst som verksamheten sen kan göra är en helt annan fråga och ingenting som politiker kan styra över. En stor vinst tyder ju också samtidigt på att det fanns produktivitetsökningar att göra i den fd offentligt drivna verksamheten.

Frågan om vilken vinst som t ex ett vårdföretag gör är dock en annan fråga. Företag gör vinst, det är liksom deras grej. Oavsett om företaget tidigare har avknoppats eller inte.

Avknoppning innebär en försäljning till personalen och försäljningen sker därmed inte på marknaden och det är där problemet med prissättningen uppstår eftersom medborgarna har rätt att kräva ett korrekt pris för sin egendom. Det s k goodwillvärde och värdet av  upparbetad kundstock kan man då inte bortse från. Summa summarum har avknoppning varit ett experiment och det är dags för alliansen att nu köra upp ur diket  och ägna sig åt de mål som avknoppningarna var tänkta att uppnå: mångfald och valfrihet.

Det kommer av allt att döma inte att ske avknoppningar framöver pga de juridiska problemen efter överklaganden till EU-kommissionen. Detta påtalades av Centerpartiet i Stockholms län redan för ett år sedan i vår rapport där en kommunkartläggning även gjordes och där vi istället pekade på möjligheterna till mångfald och valfrihet genom valfrihetssystem. Det är nämligen system som också klarar kraven på sund konkurrens.

Rapporten kartlägger hur kommuner i Stockholms län uppfattar läget och hur de arbetar med avknoppning och precis som Kerstin skriver sätts konkurrens lätt ur spel när t ex en skola överlåts till en köpare till ett för lågt pris. Det räcker inte med att prissätta inventarier utan även goodwill och kundstock måste räknas med – och ofta hamnar man då i ganska svåra prissättningsfrågor.

Som politiker har man ett jätteansvar att hantera medborgarnas pengar på ett respektfullt sätt, och det gör man enligt mig inte om man avsiktligt undlåter sig att ta betalt för värden som tillhör medborgarna.

Sätt nu mer fokus istället på valfrihetssystem och låt oss t ex utveckla detta på fler områden, exempelvis som regeringen har gjort med Lagen om Valfrihetssystem och barnomsorgspengen. Då kan vi få fler entreprenörer som välfärdsutövare, låta människor själva välja tjänst och samtidigt hantera medborgarnas pengar respektfullt.