ABC rapporterade nyligen om hur Södertälje kommun använder Manpower för att öka chanserna för människor utan jobb att komma in på arbetsmarknaden. Det hela är såvitt jag kan bedöma en väldigt positiv historia, även om Länstidningen i Södertälje med detta och detta inslag inte verkar tala med samma tunga.
Kommunstyrelsens ordförande Anders Lago, Socialdemokraterna, uppger i inslaget att man har nått över 40 % egenförsörjning för de som fått hjälp via Manpower. Det är bara att gratulera de personer som detta gäller, samtidigt som det kan vara en uppmaning till övriga kommuner att tänka nytt för att minska åren av utanförskap för många nyanlända invandrare.
Regeringen föreslår att folkhögskolor ska kunna anordna SFI-undervisning för att eleverna ska få ökad valfrihet.
Det är fantastiskt. Helt enkelt. Även invandrare ska få ökad valfrihet för att snabbare och bättre kunna lära sig svenska. Jag har på annat ställe skrivit om behovet att konkurrensutsätta utbildningen Svenska För Invandrare.
About time, som sagt.
"I give myself up to language", foto av Muli Koppel.
Idag kan vi läsa om att Stockholms universitet startar en utbildning för lärare i SFI (svenska för invandrare). Det är egentligen sorgligt att vi ska behöva konstatera att detta blir landets första skräddarsydda SFI-utbildning eftersom behovet har funnits länge – men hur som helst ett stort grattis samtidigt till professor Inger Lindberg som varit drivande i detta.
95 % av alla SFI-lärare saknar såväl pedagogisk examen som 60 högskolepoäng i SAS (svenska som andraspråk). Detta är ett av SFI-undervisningens stora problem. Då behövs naturligtvis denna lärarutbildning.
Ett annat problem är att man som elev inte får studiemedel. Det är helt otidsenligt och rimmar illa med regeringens ambition att ge invandrare bra förutsättningar. Såvitt jag vet är SFI den enda vuxenutbildningen i Sverige som inte berättigar till studiemedel. Att “leva på familjen” blir svaret för den elev som ställer frågan. Det duger inte.
Det är också dags att konkurrensutsätta SFI-undervisningen. Som elev är du i princip alltid hänvisad till den institution som kommunen har bestämt ska utföra undervisningen, dvs du har inget val. (Undantaget är några få så kallade SFX-profiler som finns t ex i Stockholms län där man kan söka trots att man bor i en annan del av länet. Men för det stora flertalet invandrarstudenter för bara ett enda val, eller rättare sagt, inget val.)
Som ytterligare en liten fråga just för SFX-studenterna i Stockholms län kan nämnas att de hittills har haft problem att få studentrabatten som har införts i kollektivtrafiken. Vilket ger den absurda konsekvensen att de straffas två gånger: de får inte CSN-pengar eftersom de läser på SFI och de får inte studentrabatt i SL-trafiken eftersom de inte uppbär CSN-medel.
Så grattis till lärarutbildningen och det är hög tid för fler konstruktiva steg för en svenskundervisning värd namnet.
Är precis på väg till konferensen och hoppas på bra resultat. Centerpartiets integrationsnätverk kommer under helgen att diskutera många spännande frågor och jag hoppas att de fortsätter vara en idéinjektion i Centerpartiets debatt kring mångfald och ett gemensamt Sverige.
Just det senare begreppet använder Stockholms läns idéarbetsgrupp i sin rapport för att beskriva visionen om en gemensam värdegrund och politik utifrån en liberal utgångspunkt.
En diskussion förs just nu på nytt om användningen av burka och niqab, efter att två centerpartister skrivit en motion i frågan, samt en om maskeringsförbud vid demonstrationer. Varje människa måste naturligtvis vara fri att klä sig som han eller hon vill i ett öppet samhälle så länge som det inte hindrar eller hotar någon annan. Klädesförbud på gator och torg i denna mening hör därför inte hemma i ett öppet Sverige.
När det gäller frågan om maskeringsförbud, som inte debatteras lika flitigt, finns stora problem med implementeringen; hur straffar man t ex den som trots maskeringsförbudet väljer att maskera sig? Samtidigt är det till skillnad från klädesförbudet frågan om, antar jag, att förhindra att manifestationer spårar ur och orsakar onödig skada, och därmed är det också fråga om att att värna medborgarnas säkerhet.
Lennart Pettersson skriver att “det är en demokratisk rättighet att få se och läsa andra människors ansikten” och det kan jag inte hålla med om, hur mycket jag än skulle vilja. Däremot vill jag själv gärna leva i ett samhälle där människor vill och vågar möta varandra som medmänniskor. Och denna strävan tror jag är oändligt mycket mer värd än försök att använda klädesförbud.
Då blir det också naturligt att försöka se människan i burkan och ställa frågan till henne: hur känns det egentligen?
Och att ställa frågan till oss själva: vad är det egentligen som är problemet? Är det själva burkan … eller är det inte snarare värderingar, förväntningar och krav som kan ligga bakom? För i så fall kanske vi skulle tala om det istället.
Och då handlar detom att värna ett öppet samhälle som ger likvärdiga möjligheter för alla att lära sig och växa.
Är precis på väg till konferensen och hoppas på bra resultat. Centerpartiets integrationsnätverk kommer under helgen att diskutera många spännande frågor och jag hoppas att de fortsätter vara en idéinjektion i Centerpartiets debatt kring mångfald och ett gemensamt Sverige.