Christian.Ottosson.nu

(MP)-nej till Hågelbyparken & massavgång av medlemmar

Att Miljöpartiet säger nej till utveckling och därmed nej till nöjesparken i Hågelby är väl känt. Och nu sker, dagen efter detta pressmeddelande, en massavgång av medlemmar i språkröret Maria Wetterstrands hemkommun Botkyrka.

Någon koppling mellan dessa händelser måhända? Kan det vara så att dessa medlemmar vill se fler jobb även i Botkyrka?

Läs även Annie Johansson, Kerstin Lundgren.

“Därför är Wetterstrand så arg” (Broman)

Tänk att det finns tillfällen då man gör bäst i att upprepa vad andra redan har formulerat bra. Albin Ring Broman förklarar varför Miljöpartiets Maria Wetterstrand är så arg på Centerpartiets miljöarbete:

“För det första för att allt pekar på att hon inte kommer att få vara kronprinsessa i mer än några månader – och vem skulle inte känna sig snuvad då? För om Alliansen får förnyat förtroende så säger Miljöpartiets egna stadgar att Wetterstrand måste lämna sin framskjutna roll i partiet inom kort. För det andra för att hon tvingats backa i fråga om kärnkraften, även om hon gör allt hon kan för att peka finger åt Centerpartiet och blanda bort korten för väljarna. Det är klart hon är förbannad.  För det tredje för att hon har insett att med Centerpartiet på de viktiga miljö- och energiposterna under fyra år i regeringen, så har mycket mer gjorts på miljö-, kilmat- och energifronten än vad Miljöpartiet tillsammans med sina vänsterkamrater någonsin kunnat drömma om.”

Miljöpartiet vill jobba mindre

Miljöpartiets kongress har beslutat att partiet inte bara vill ha förkortad arbetstid utan även ska driva det i partiets valmanifest för kommande mandatperiod. Återstår att se hur vänsterpartierna hanterar detta.

Det är ett tydligt besked till väljarna, och som Maria Wetterstrand själv säger i dagens DN kostar det “mycket pengar” att genomföra en 35-timmars arbetsvecka. Så det är bara att välja:

a) Underlätta för företagen att ta sig ur krisen genom att göra det billigare att jobba och enklare att anställa, eller

b) Prioritera det som hittills lyfts fram från Miljöpartiets kongress: kortare arbetsvecka och förlängd föräldraförsäkring

Om jag ska lyfta upp nåt intressant från kongressen blir det amnestin för papperslösa. Åtminstone tycker jag att papperslösa ska få samma rätt som andra medborgare att motta vård.

Läs även Johan och Gunilla.

Frihet genom tillväxt inget för (MP)

Under 2009 har Miljöpartiet och Maria Wetterstrand blivit synliga men inte synade, dvs i media. Delvis beror detta på ett behov att finna nya politiska ledare när Alliansregeringen inte längre känns nytt och fräscht efter flera års regeringsinnehav. Ett naturligt behov förvisso som media dessutom delar med många väljare skulle jag tro. Att vara utmanare (till makten) är mer spännande, det tillhör privilegiet som opposition.

Tidningen NEO har dock nyligen pratat med Maria Wetterstrand och det framgår ganska tydligt tycker jag att det fortfarande är miljöhänsyn som är Miljöpartiets Fråga med stort F. Klassiskt tillväxtkritiska formuleringar används av Wetterstrand som t ex att det inte går att öka tillväxten utan att öka resursanvändningen och att detta är anledningen till att Miljöpartiet “inte eftersträvar tillväxt i konventionell mening” (citat från partiprogrammet). Individuella fiskekvoter är en annan fråga som språkröret i NEO-intervjun är tveksam till (och som man röstat emot i riksdagen). Dick Erixons reflektioner kring intervjun är läsvärda och ett annat aktuellt exempel på att Miljöpartiet inte ser tillväxt som en frihetsfråga är ju motståndet till allt var bilar och vägar heter (vilket tangerar P J Anders Linders krönika).

Det finns en annan bild dock som väldigt tydligt visar att Sverige lyckats kombinera just tillväxt med minskad miljöbelastning:

Jag skulle vilja göra ett konstaterande till efter att ha läst intervjun. Det är inte för att vara elak men jag får en tydlig känsla (t ex i samtalen om bostadsmarknaden eller invandring) av att Maria Wetterstrand av taktiska skäl undviker att säga sånt som Miljöpartiet står för men som hon vet stöter bort liberala väljare. Hon tycker exempelvis att investeringsstöd till bostäder har positiva effekter men är själv inte för detta.Med intervjuarnas egna ord:

Med den typen av svar är det lätt att förstå hur välvilliga intervjuare kunnat beskriva Maria Wetterstrand som en pragmatisk politiker. Andra hade förvisso utifrån samma svar kunnat beskrivas som substanslösa och villiga att vara alla till lags. Maria Wetterstrand har dock den där förmågan att låta klok och övertygande.

En förmåga som Peter Eriksson inte har, något som blir synligt då de båda språkrörens olika förtroendenivåer nu redovisas separat.

Vissa jobb är tydligen finare än andra

Jag trodde att det hörde till de förgångna att tänka så, men se icke.

I dagens City skriver krönikören Aase Berg att det är okej med ROT men inte med RUT, dvs att skattereduktion ska ges för ombyggnadsarbeten men inte för hushållsnära tjänster.

Och argumentet? Jo att städning är “ett hantverk [som] var och en kan lära sig relativt snabbt”. Så skattereduktion ska bara ges till mer avancerad jobb: “mitt ja till ROT och nej till RUT har alltså inget med manligt och kvinnligt att göra, utan med svårighetsgrad”.

Det är onekligen en udda infallsvinkel och den vilar på samma socialistiska grund som Maria Wetterstrands idé om att använda politiken till att styra människors liv. Folk ska jobba med de saker som Aase Berg tycker är meningsfulla, och inte med såna triviala saker som städning.

Aase Berg har förmodligen aldrig provat att jobba som städare, ett yrke som ofta kräver såväl social kompetens, miljömedvetande som en hög arbetsmoral och stor noggrannhet.

Läs på RUT-temat även Annie Johansson.

Rött kort till Wetterstrand i lagspel

Antingen är det jag som har en udda syn på det här med lagspel, eller så är det faktiskt så att Maria Wetterstrands senaste deklarationer motiverar ett stort rött kort i denna gren. Det är i senaste numret av Fokus som ledaren för Miljöpartiet talar öppet om att hon tycker socialdemokrater har en sån konstig syn på sig själva samt konstaterar att det ju är Miljöpartiet som håller på att krossa det socialdemokratiska maktmonopolet.

Lagspel? Nja, maktspel snarare.

Undrar hur det känns för Mona Sahlin? Vill hon verkligen betala priset för maktövertaget är denna djupa splittring?

Läs även Ankersjö.