Tidningen NEO har dock nyligen pratat med Maria Wetterstrand och det framgår ganska tydligt tycker jag att det fortfarande är miljöhänsyn som är Miljöpartiets Fråga med stort F. Klassiskt tillväxtkritiska formuleringar används av Wetterstrand som t ex att det inte går att öka tillväxten utan att öka resursanvändningen och att detta är anledningen till att Miljöpartiet “inte eftersträvar tillväxt i konventionell mening” (citat från partiprogrammet). Individuella fiskekvoter är en annan fråga som språkröret i NEO-intervjun är tveksam till (och som man röstat emot i riksdagen). Dick Erixons reflektioner kring intervjun är läsvärda och ett annat aktuellt exempel på att Miljöpartiet inte ser tillväxt som en frihetsfråga är ju motståndet till allt var bilar och vägar heter (vilket tangerar P J Anders Linders krönika).

Det finns en annan bild dock som väldigt tydligt visar att Sverige lyckats kombinera just tillväxt med minskad miljöbelastning:

Jag skulle vilja göra ett konstaterande till efter att ha läst intervjun. Det är inte för att vara elak men jag får en tydlig känsla (t ex i samtalen om bostadsmarknaden eller invandring) av att Maria Wetterstrand av taktiska skäl undviker att säga sånt som Miljöpartiet står för men som hon vet stöter bort liberala väljare. Hon tycker exempelvis att investeringsstöd till bostäder har positiva effekter men är själv inte för detta.Med intervjuarnas egna ord:

Med den typen av svar är det lätt att förstå hur välvilliga intervjuare kunnat beskriva Maria Wetterstrand som en pragmatisk politiker. Andra hade förvisso utifrån samma svar kunnat beskrivas som substanslösa och villiga att vara alla till lags. Maria Wetterstrand har dock den där förmågan att låta klok och övertygande.

En förmåga som Peter Eriksson inte har, något som blir synligt då de båda språkrörens olika förtroendenivåer nu redovisas separat.

Trots detta är visionen om ett grönare samhälle mer aktuell än någonsin. Vid Centerpartiets Ledarkonferens i helgen deltog DEM Collective som arbetar för mer miljöriktiga kläder i våra affärer. Att minska miljöbelastningen blir bara viktigare för varje dag som går; kemikalieutsläpp, överförbrukning av naturresurser, vattenbrist, föroreningar, fossila bränslen – listan på utmaningar är lång.

En omställning till ett hållbart samhälle är en fantastisk utmaning och ställer krav på ledarskap och samverkan. En vinnande kombination för mig som centerpartist är ny grön teknik, mer entreprenörskap och smarta lokala miljöinsatser.

Uppsala har unika förutsättningar för att lyckas bli en fossilfri kommun. Det har väl inte undgått någon den framstående forskning som förs inom t ex vågkraft och solkraft men jag skulle gärna se att kommunen också fastställer en tydlig miljöteknikvision som innebär att det inom 10 år finns ett antal världsledande miljöteknikföretag här.

Den gröna tekniksektorn har en enorm tillväxtpotential och detta ska vi ta vara på! Genom ny teknik kan vi energieffektivisera, minska våra utsläpp och bruka mindre miljöfarliga resurser – men vi kan också bli rikare. Redan idag bedömer EU-kommissionen att runt 10 % av jobben kan klassificeras som ”gröna jobb”. Hela världsmarknaden för miljöteknik beräknas år 2010 uppgå till tusentals miljarder kronor.

För det lokala näringslivet innebär Centerpartiets politik för entreprenörskap och minskat utanförskap att fler får chansen att förverkliga sina drömmar. Med förslag som slopade turordningsregler för små företag, skrotat fribelopp för studenter och avstampsjobb för unga har vi visat att vi menar allvar när vi talar om entreprenörskap och småföretagande.

Sedan Centerpartiet fick förtroendet att vara med och leda Sverige har flera framgångsrika bilaterala avtal och samarbeten kring miljöteknik kommit till stånd med t ex Indien, Kina, Brasilien. På samma sätt arbetar Centerpartiet lokalt för att kombinera miljöhänsyn och tillväxt. Satsningen på Förbifart Stockholm är ett i raden av exempel på hur en framtidsvision för hållbar tillväxt och ny miljöteknik går hand i hand med bättre förutsättningar för människor och företag att verka och röra sig fritt. Vad gäller diskussionen om Ärna ska vi inte underskatta potentialen i de nya flygbränslen som nu är under framtagande (även om frågan om civilflygplatsen förstås först ska underställas en ordentlig miljöprövning).

Det finns en rad miljöfrågor som kräver insatser i Uppsala. När det gäller biltrafiken är det utsläppen som är problemet – inte bilarna i sig. Eftersom transporter står för en stor del av utsläppen av växthusgaser kan vi t ex idag inte nöja oss med att bara drygt 50 % av kommunens bilar är miljöbilar. Av de 464 lätta fordon som köptes in 2008 var exempelvis endast 53 % bilar som använder alternativa drivmedel och/eller partikelrening. Ordet elbil nämns inte alls i kommunens handlingsplan. Laddstolpar till elbilar vid p-hus och arbetsplatser är ett annat exempel.

Omställningen till det hållbara samhället kräver att vi tar vara på den kunskap som finns om spårbilar och planera för landets första spårbilsprojekt. Regeringens utredare fann som bekant nyligen att Uppsala är lämpligaste platsen i landet. Andra moderna spårburna lösningar måste finnas med i ett integrerat kollektivtrafiksystem.

Det är också dags att bygga miljösmart. Vi kan anlägga solpaneler på de tak som i sin tur genererar el till de bilar som de boende i huset använder. Börja med att lägga solpaneler på Stadshuset. För att spara på värdefulla grönytor måste vi också vara beredda att fundera över möjligheten att ge människor en bostad genom att bygga högre. Kommunen bör också vara drivande i att energieffektivisera. 90 % av de hus som kommer att finnas om 50 år är redan byggda, ibland med undermålig teknik eller dåliga material. Det är ett de områden där Uppsalahem och kommunen spelar en viktig roll.

Det är vidare hög tid att ta tillvara den lokala matproduktionen, liksom att garantera alla barns rätt till sund och bra mat. Lokala gårdar kan också vara producenter av biogas som används i smarta lokala energisystem. Med tanke på den matproduktion som finns i Uppsala med omnejd kanske vi också kan bli bättre på att förena” rekreation på landet” med möjligheter till gårdsförsäljning lokalt.

I ett större perspektiv är det två av de nationella miljömålen där Uppsalaregionen har särskilda problem – grundvattenkvalitet samt den bebyggda miljön. Här krävs förstås en hög ambitionsnivå, men som framgår av senaste miljöredovisningen finns inte ens verktyg för att följa upp alla de inriktningsmål som kommunen har antagit, så det borde vara steg ett.

Nyligen genomfördes klimatmötet i Köpenhamn och nu bör vi ställa frågan vad vi kan göra lokalt. Vi kan t ex skapa ett Klimatavtal Uppsala som ett gemensamt projekt där kommunen, företagen, organisationer m fl ömsesidigt tar på sig ansvar för att minska klimatpåverkan. Upplands Väsby har valt att prova denna modell med bra resultat. Det är ett i raden av exempel på hur vi i Uppsala kan kavla upp ärmarna och göra det som våra barn förväntar sig av oss.

Upprörd eftersom Miljöpartiet talar med så uppenbart kluvna tungor; medan man försöker skaffa sig en fin image bland mittenväljarna står man i verkligheten och stampar kvar i drömmen om ett samhälle utan tillväxt. Road därför att vi ju ser hur mönstret går igen, men kanske också därför att just denna dubbla botten hos Miljöpartiet visar hur de desperat försöker rida ut den våg de nu surfar på (vilket i sig är förståeligt).

Men nej ränderna går aldrig ur.

För Stockholmsregionen är förstås Förbifart Stockholm än välsignelse. Den slutliga lösningen med lejonparten av sträckan i tunnel samt medvetenheten om utvecklingen på miljö- och elbilssidan, och bränsleforskning i övrigt, gör att vi kan känna oss väldigt trygga i att Centerpartiet och regeringen här går från ord till handling. Det utvecklar regionen, och har goda förutsättningar att bli en satsning som miljömässigt inte nämnvärt belastar Stockholmsregionen. Lägg till det den fina kollektivtrafiken och satsningarna på spårbunden trafik som nu görs.

Miljöpartiet i huvudstadsregionen står för att sjukhusen ska vara ägda av landstinget, dvs en form av förstatligande av t ex Sankt Görans sjukhus som idag fungerar väldigt bra – och i övrigt en våt filt över allt var vårdföretagande och valfrihet heter.

Miljöpartiet verkar där jag bor också stå för att även annan verksamhet som bussar mm ska vara ägda av landstinget. Det ska alltså inte vara möjligt i vänsterblockets Stockholm att upphandla tjänster eller ha valfrihetssystem på samma sätt.

Mitt stalltips är att vi kommer återkomma i debatten till denna oförändrat socialistiska sida av Mp.