En dag som den här saknas förståsintekommentarerkring Socialdemokratins framtid. Partiet håller förtroenderåd och Mona Sahlin talar ur hjärtats djup om tiden som varit och om framtiden. För mig som har ägnat veckan åt aktiviteter kring Centerpartiets 100-årsjubileum känns spaningen bakåt och framåt bekant. Hur som helst, något intressant vill jag lyfta upp i det som Mona har sagt.
Vi måste ha en jobbpolitik utan reservationer. Alla som kan ska jobba, det ska alltid löna sig att arbeta. Fler jobb går före ersättningar. A-kassan är en omställningsförsäkring. Detta låter onekligen som en politik för framtiden och Sahlin gör analysen i samband med att alltför få arbetstagare har röstat på partiet.
Och människor mitt i yrkeslivet ska ha möjligheter att lära mer, lära nytt och lära om för att komma rätt och komma tillbaka igen. Vi har talat om individuella kompetenskonton och en kompetensförsäkring. De förslagen behöver vässas och bli handfasta. Tanken om individuella konton är spännande och något som flera av oss i Centerpartiet har drivit, inte minst Gustav Andersson. Tanken kan vara att också komma tillrätta med problemen inom vården genom vårdsparkonton, och här känns det fräscht att Mona talar i dessa termer.
De borgerliga partierna i Stockholms län landsting sätter privatiseringar först – oberoende av vad de leder till. Det är att sätta ideologi före kvalitet. Det är att sätta systemet före individen. Vi socialdemokrater måste göra tvärtom. Vi ska sätta välfärdens kvalitet först – och då måste vi slutligen lämna den destruktiva debatten om ja eller nej till privatisering och vinster. Vi ska stå på medborgarnas sida i välfärden – för friheten att välja och möjligheten att påverka. För Centerpartiets del tror jag att det är mycket detta som vi strävar efter att göra – med kvaliteten för ögonen men också för att öka valmöjligheterna för inte minst kvinnligt företagande så behöver vi öka mångfalden inom välfärden. Att lämna den destruktiva debatten tycker jag därför är en rimlig signal, liksom valfriheten, men möjligen har Socialdemokratin mer att jobba med fortfarande när det gäller att öka välfärdsföretagandet.
I åtminstone dessa delar finns en hel del att fundera över i mittenfårans politik. Omprövningen som signaleras är intressant men det återstår förstås att se hur Mona Sahlins efterträdare hanterar dessa och andra frågor.
Bör ju inte vara nån överraskning vid det här laget men lika tråkigt varje gång som Vänsterkartellen lurar människor som t ex vid “röstskolan” i Örebro där nya svenskar får ta del av ETT alternativ och Mona Sahlin RÅKAR dyka upp för att leda massorna till valurnan. Det är fult, det är ynkligt.
Idag skriver Socialdemokraternas Mona Sahlin / Tomas Östros att de långtidsarbetslösa ska minska med 90 000 samtidigt som Carin Jämtin vill bygga 50 000 nya bostäder. Det låter bra men följs upp med väldigt få konkreta förslag. De förstnämnda tar upp sänkta arbetsgivaravgifter och en ny riskkapitalfond, dock först “på längre sikt”. Och Carin Jämtin är i nättidningen inte citerad på någon konkret idé alls, även om hon nämner investeringsstöd till hyresrätter i papperstidningen. Och när Mona Sahlin talar om “gröna jobb” till långtidsarbetslösa, “historisk infrastruktursatsning” och “fler praktikplatser” känns det väldigt svävande och nånting som (S) tycker är bra men inte riktigt brinner för. Varför skulle man annars inte kunna presentera en konkret idé om hur detta ska göras?
Det kan låta lite hårt kanske men som jag skrev nyss vill Miljöpartiet förbjuda nya köpcentrum. Peter Andersson (S) anar att det kan blisura reaktioner kring dessa “bakåtsträvande idéer” och det vore väl i så fall ganska rimligt, för att inte tala om intrånget som man gör i det kommunala självstyret när man vill skärpa upp översiktsplaneringen mer. Peter Eriksson svarar, på en fråga om Miljöpartiet därmed inte är inne och klampar på självstyret att “Ja, det kan man säga.” Peter Andersson tycker att vi får offra detta för klimatets skull (dvs att stävja fler exploateringar och stora köpcentrum) medan jag själv skulle börja med att fråga mig vilka planerade exploateringar som man vill stoppa. Är det exempelvis framtidsvisionen för Kungens Kurva som man vill hindra – ja då tycker jag att man är helt fel ute. Och det påvisar även en del forskning sakligt sett.
En kommentar till om Peter Erikssons (MP) tal i Almedalen. Han pratade hånfullt om Maud Olofssons agerande för fordonsindustrin. Då vill jag påminna om att Vänsterpartierna alla var inne på att staten skulle KÖPA SAAB vilket hade inneburit ett stort slöseri med skattepengar. Tacka istället Maud Olofsson och Centerpartiet för en ansvarsfull hantering som gjorde att Saab fick en ny ägare – utan staten som bilägare.
Är precis hemkommen från Centerpartiets distriktsstämma och förvalsupptakt och riktigt inspirerad över Annie Johansson som talade om Centerpartiet som Alliansens företagssamma och gröna röst. Inget annat har en så tydlig politik för entreprenörskap och småföretagande samt kan visa upp så tydliga resultat i regeringsställning på miljöområdet som Centerpartiet. Det är kul att vara centerpartist!
Men så läser jag om vad Mona Sahlin och Socialdemokraterna samt Fredrik Reinfeldt och Moderaterna vill göra efter valet. Sossarna vill erbjuda dagis på under flera delar av dygnet samt är för ROT-avdrag men emot (i alla fall vissa) RUT-avdrag; Moderaterna vill sänka inkomstskatt, skatt för pensionärer och höjd brytpunkt i statskassan. Tyvärr hittar jag inget på deras hemsidor om deras konferensframträdanden idag.
Men VAR är visionerna och idéerna för att skapa fler jobb? Det är väl ändå småföretagare som skapar merparten av alla jobb så varför inte underlätta för dessa mer? Och ungdomar och invandrare är väl ändå människor som generellt sett har svårt att få jobb, så varför inte förändra lagstiftning, skatter och lönebildning så dessa får chansen?
Socialdemokraterna presenterarnya mål. Flerakonstateraratt Mona Sahlin dockinte säger någonting om hur de ska uppnås. Att öka sysselsättningen och minska antalet personer i utanförskap … är det någon som INTE vill det? Själv tror jag att Centerpartiets förslag om lägre ingångslöner för ungdomar, särskilda arbetsgivarsänkningar för människor som stått utanför arbetsmarknaden länge och inte minst satsningen som Alliansregeringen gör på lärlingsutbildningar och lärlingsplatser kommer minska arbetslösheten. Det är några konkreta idéer i all hast, tre för att vara exakt.
Tre fler än vad Mona Sahlin tar upp på DN debatt idag.
Ett av de fyra målen handlar om att 50 % av varje årskull ska ha börjat på högskolan innan de är 25 år. Jag har svårt att se detta som ett prioriterat politiskt mål, eftersom många kan få kompetens och därmed bra jobb utan att läsa på universitet. Vilket jag skrivit om förut.
Den här videosnutten hoppas Mona Sahlin själv ska övertyga pensionärerna om det rätta att rösta på Socialdemokraterna. Men det är ju pinsamt, tycker jag själv som politiker, hur mycket Socialdemokraterna här underskattar väljarna. Retoriken på sossesidor som denna är vilseledande och bristen på information själva kännetecknet för oärliga retoriska knep.
Är det verkligen okej att kalla en sänkt skatt för arbetstagare för en skatt för pensionärer? Svar nej!
Är det verkligen att ge ett tydligt alternativ, som Mona Sahlin säger, att lova “lika skatt för lika arbete”? Svar nej!
Mona Sahlin säger ingenting om vad som händer med inkomstskatterna vid ett eventuellt maktskifte. Det vi kan förvänta oss är därför att inkomstskatterna höjs dvs jobbskatteavdraget tas bort. Se här hur mycket extra just du fått i plånboken tack vare denna reform.
Antingen är det jag som har en udda syn på det här med lagspel, eller så är det faktiskt så att Maria Wetterstrands senaste deklarationer motiverar ett stort rött kort i denna gren. Det är i senaste numret av Fokus som ledaren för Miljöpartiet talar öppet om att hon tycker socialdemokrater har en sån konstig syn på sig själva samt konstaterar att det ju är Miljöpartiet som håller på att krossa det socialdemokratiska maktmonopolet.
Lagspel? Nja, maktspel snarare.
Undrar hur det känns för Mona Sahlin? Vill hon verkligen betala priset för maktövertaget är denna djupa splittring?
Vänsterpartierna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har nu enats om att avskaffa RUT-avdraget, dvs möjligheten att göra skatteavdrag för köp av hushållsnära tjänster. Samtidigt visar Almegas rapport bland annat att 9 av 10 som nyanställs i dessa företag kommer från arbetslöshet. Det är väldigt höga siffror.
En undersökning från Novus visar också att 4 av tio socialdemokrater vill behålla reformen, samtidigt som siffran för Centerpartiet är 100 %.
By the way – ungefär en fjärdedel av alla som har utnyttjat avdragsmöjligheten i Stockholms län tjänar under 280 000. Så mycket för Mona Sahlins och Peter Erikssons och Lars Ohlys tal om att det bara är rika som tjänar på detta.
Detta är en reform för alla människor som ökar jobben inom tjänstesektorn. Och som oppositionen vill ta bort.
Så var det då klart att vänsterpartierna Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tänker avskaffa rätten till avdrag för hushållsnära tjänster. Vi får hoppas att beskedet står fast, för efter interna meningsskiljaktigheter och oklara besked verkar nu väljarna få veta vad som gäller – det gillar jag. Då kanske Maud Olofsson kan få svar på sina frågor:
Ska avdraget för de hushållsnära tjänsterna verkligen avskaffas?
Vilken syn har vänsterpartierna egentligen på denna starkt framväxande tjänstebransch?
Vilka besked har vänsterpartierna till alla de 100 000-tals människor som nu har stor nytta av tjänsterna?
Varför säger Socialdemokraterna nej till framtidens jobb?
Henrik Brors i DN påminner om skälet varför Mona Sahlin egentligen vill ha kvar avdragsmöjligheten.
Samtidigt står det klart att Miljöpartiets Peter Eriksson och Vänsterpartiets Lars Ohly är väldigt oeniga om hur mycket de behöver vara eniga om.
Ett favoritargument från vänsterpartierna mot reformen med skattereduktion för hushållsnära tjänster är att den bara gynnar “rika”.
Socialdemokraternas kongress i november 2009 beslutade (s 62): Skattesänkningarna har dramatiskt vidgat orättvisorna mellan människor och grupper i samhället. Det skapar nya konflikter. Ett flertal skatter måste förändras för att säkra välfärden och rättvisan. De med höga inkomster måste bidra mer och avdragsrätten för hushållsnära tjänster avskaffas.
Kopplingen rika-avdrag är tydlig i S-argumentationen. Men om vi ser på hur det ser ut i Stockholms län är det tydligt att människor med olika lönenivåer använder avdragsmöjligheten. Här några exempel på hur stor andel av alla som fått avdraget 2008 som hade en årsinkomst som var lägre än 280 000, i några kommuner:
Det är dags för Vänsterpartierna att inse: Det är inte inkomsten som avgör om man behöver hjälp!
(Till och med i SVT Agenda uppges felaktigt att bara några promille av normalinkomsttagarna använder tjänsten)
Nu har till och med de tre Vänsterpartierna faktiskt blivit oense om frågan och vissa säger att de kanske inte vill avskaffa avdragsrätten trots allt. Det så kallade RUT-avdraget blir alltmer ett problem för Socialdemokraterna och Mona Sahlin vågar inte ens ta debatten ... och Peter Eriksson och Miljöpartiet vinglar fram och tillbaka (själv tycker han partiets hållning är “ganska tydlig”…)
Detta medan Maud Olofsson och Centerpartiet tittar framåt och föreslår att IT-tjänster också bör ingå i avdragsmöjligheten.
Det är för övrigt symptomatiskt att just Centerpartiet står bakom den av regeringens reformer som kanske debatteras mest just nu. Reformen med skattereduktion för hushållsnära tjänster infördes ju för att skapa fler jobb, minska den illegala sektorn och för att frigöra tid för människor.
