Dvärgsilkesapan är världens minsta apa, inte mer än 15 cm lång kropp och därtill en svans som har drygt samma längd.

Den här apan stötte vi på längs en lokalgata och den verkade inte särskilt skygg så jag lyckades fånga den med kameran. Det är inte ett särskilt långt filmklipp och typiskt nog för en apa kunde den inte sitta still så länge, men väldigt roligt att få se live.

Nu så bloggläsare njut av vattenfallen i Peru, här kommer ett kort filmklipp som ger en antydan om skönheten och friskheten i att doppa sig i klart, kyligt vattenfallsvatten när det börjar närma sig trettio grader på termometern.

Det handlar alltså om Ahuashiyacu som ligger utanför och ovanför Tarapoto, på gränsen till peruanska Amazonas och i anslutning till naturreservatet Coordillera la Escalera.

Senaste bilden 13 jan: Nagra sympatiska drag i Peru, forutom det fina vadret och alla goda frukter mm.

Bienvenido a seguirme durante el viaje – Se bilderna under resan i Peru; klicka!

Efter att de mer rimliga alternativen till presidentposten varit så pass många att ingen av dem fick tillräckligt med röster för att nå andra omgången, ska nu peruanerna på söndag välja mellan Keiko Fujimori och Ollanta Humala. Det ska tilläggas också att nuvarande president Alan García och hans APRA inte ens förmådde ena sig om en kandidat inför valet. Hur som helst är det nu som att välja mellan pest eller kolera tyvärr.

Ollanta Humala är en radikal vänsterkandidat och nationalist som vill förstatliga privat egendom. Keiko Fujimori är belastad med hennes fars gärningar; Alberto Fujimori var personen som 1990 vann över Mario Vargas Llosa och som under tio år skapade en diktaturliknande regim i Peru. Han sitter nu i fängelse och även om Keiko i debatten nedan är väldigt tydlig med att det är hon och inte hennes far som kandiderar så vore det onekligen olyckligt om Fujimoristyret nu kom tillbaka.

Jag minns hur omstridd Ollanta var redan förra gången han ställde upp, denna gång har han dock lyckats återkomma och fick med 32 % klart flest röster i första omgången. På söndag är det alltså dags för andra och sista omgången.

Läs här en artikel från 2006 och om hur Llordes Flores så var väldigt nära att bli Perus första kvinnliga president. Nu lär det nog bli Keiko som istället blir det, för även om Humala har ett stort folkligt stöd så tror jag att hans karaktär, hans historia i armén och framför allt hans politiska förslag gör att tillräckligt många väljer bort honom. I de opinionsundersökningar som jag har sett leder också Keiko, om än ganska knappt.

Tilläggas kan att valdeltagandet i Peru är obligatoriskt.

Läs även Rio Jonsson och Francisco.

En ny art hittas i Amazonas var tredje dag enligt en ny rapport från Världsnaturfonden WWF som fokuserar på tiden 1999-2009 (läs den här). De nya arterna som har hittats bara i Amazonas är: 637 växter, 257 fiskarter, 216 groddjur, 55 reptiler, 16 fåglar och 39 däggdjur.

Är det någon som är förvånad? Kanske inte, men ändå fortskrider planer på flera håll att göra grova intrång i Amazonas och till omvärldens relativt stora tystnad. Och ändå är ju frågan inte enkel eftersom det finns goda skäl för att vilja knyta ihop regioner i t ex Brasilien och Peru med varandra med hjälp av nya vägar. Och i vilken utsträckning kan man väga omvärldens intresse av biologisk mångfald mot ländernas egna intressen av ekonomisk utveckling?

En del av lösningen är att sätta pris på det som verkligen betyder något, t ex i form av ekoturism i dessa underbara delar av jorden.

Jag passar på att bjuda på några egna bilder från min resa i det peruanska Amazonas – en resa som tillförde åtminstone lite fler resurser till de personer som arbetar för en uthållig turism i naturreservatet Pacaya Samiria.

Film: Christian Ottosson, Pacaya Samiria.

Samtidigt läser jag om ett nytt sätt att spåra avverkat timmer, som kan bli en lösning i kampen mot illegal skövling av regnskogen.

Nu är det dags att äta och må gott – här kommer det första receptet på en rad inspirationsrätter från den varmare delen av Peru. Man ska ju börja med det bästa och då får det bli majsdrycken som är nästan svart och som bara måste upplevas! “Chicha” kan översättas med majs och “morada” med svart eller mörk. Det är ingen särskilt komplicerad historia att tillaga chicha morada, här är ingredienserna:

2 kg svart majs; 4 bitar hel kanel; ett knippe kryddnejlikor; 6 citroner; socker; huvudsakligen skalet från en hel ananas.

För den som i valtider vill prova chicha morada – välkommen till Centerpartiets valstuga i Huddinge centrum!

Häll 5 liter vatten i en stsor kastrull tillsammans med de borttagna och tvättade majskornen. Själva majskolvarna kan också få följa med ner i grytan. Tillsätt på en gång också smaksättningsingredienserna dvs allt utom socker och citroner.

Koka i 45 minuter och låt svalna – tillsätt därefter socker och citron efter behag och smak.

Tips: Man kan också höja smaken ytterligare genom att tillsätta små små äppelbitar.

Välkomna annars alla till Huddingecenterns valstuga i Huddinge centrum där vi bjuder på lokalproducerad choklad från Augustas fabrik i Trångsund och den goda majsdrycken “chicha morada” från Amazonas-Peru. Både lokalt och globalt – och gott!

Du har väl sett matrecepten här

Per Ankersjö, Johan Örjes, Aftonbladet, Helen Törnqvist.

Segern för “högern” väcker en hel del misstro om att gamla spöken ska komma ut ur garderoberna, inte minst i svensk press, men det är oklart om dessa farhågor har någon grund. DN uppger dock att Piñeras väljare till stora delar försvarar den gamla Pinochetregimen, vilket förstår upprör med all rätt.

Dagens Chile är dock i stora delar en förebild för övriga Latinamerika, och det ska bli intressant att se samverkan med övriga länder utifrån detta. Särskilt intressant kanske att se hur Peru och Chile, vars grannförhållande tidvis är minst sagt infekterat, nu med liknande regimer kan närma sig varandra.

Brasilien har på senare tid lyckats hejda den tidigare till synes ohämmade skövlingen av regnskogen. Sen 2005 har avverkningen minskar med över 60 %. Trots detta riskerar fortfarande den rikedom som har skapats under miljoner år att raderas ut på några årtionden framöver. Men det går att vända utvecklingen, uppenbarligen, förutsatt att det finns såväl politisk vilja som kapacitet.

När man reser i Amazonas kan det kännas som att ta sig till en helt annan värld. Vilket ju inte är så konstigt. Livstempot närmar sig naturens egen rytm och alla dofter och ljud gör att man har fullt upp de första dagarna bara med att ta del av rikedomen. Det är en rikedom väl värd att sätta pengar på.

Världsnaturfondens försök att sätta pris på den biologiska mångfalden är därför intressant. Men det krävs också ökade insatser från väst för att bidra genom policies och ekonomiskt stöd till att avverkningen hejdas. Som konsumenter har vi också ett viktigt ansvar när vi köper varor från Amazonas; inte minst ökad medvetenhet hos oss som kunder, via svenska / europeiska företag, gör att miljömärkningen vinner terräng hela tiden.

I slutändan går det dock inte att komma ifrån att även övriga länder i regionen som Peru, Colombia och Bolivia måste gå samma väg som Brasilien och lyckas implementera en politik som sätter stopp för illegal avverkning. Vilket i sin tur också förutsätter att människor får drägligare levnadsförhållanden, självklart.

Men det är också intressant att notera att det är just Brasilien, med en av världens största inkomstojämlikhet, som visar vägen i kampen mot avverkningen.

Läs mer: Artikel med Marina Silva;  Peter Bunyard.