Den här videosnutten hoppas Mona Sahlin själv ska övertyga pensionärerna om det rätta att rösta på Socialdemokraterna. Men det är ju pinsamt, tycker jag själv som politiker, hur mycket Socialdemokraterna här underskattar väljarna. Retoriken på sossesidor som denna är vilseledande och bristen på information själva kännetecknet för oärliga retoriska knep.
Är det verkligen okej att kalla en sänkt skatt för arbetstagare för en skatt för pensionärer? Svar nej!
Är det verkligen att ge ett tydligt alternativ, som Mona Sahlin säger, att lova “lika skatt för lika arbete”? Svar nej!
Mona Sahlin säger ingenting om vad som händer med inkomstskatterna vid ett eventuellt maktskifte. Det vi kan förvänta oss är därför att inkomstskatterna höjs dvs jobbskatteavdraget tas bort. Se här hur mycket extra just du fått i plånboken tack vare denna reform.
Vad erbjuder egentligen vänsterpartierna Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet väljarna för alternativ? Idag kan vi läsa hur partierna i Stockholm svarar på frågor inför valet, bl a “vad ska ni göra för att förbättra välfärdstjänsterna?”.
(V): Vi måste stoppa utförsäljningen av den allmänna välfärden; den har lett till privata alternativ för de rika och en alltmer stressad arbetssituation i det kommunala. (MP): stockholmarnas valfrihet [ska] värnas genom en mångfald av aktörer.
Får stockholmarna valfrihet eller inte vid ett maktskifte?
Antingen är det jag som har en udda syn på det här med lagspel, eller så är det faktiskt så att Maria Wetterstrands senaste deklarationer motiverar ett stort rött kort i denna gren. Det är i senaste numret av Fokus som ledaren för Miljöpartiet talar öppet om att hon tycker socialdemokrater har en sån konstig syn på sig själva samt konstaterar att det ju är Miljöpartiet som håller på att krossa det socialdemokratiska maktmonopolet.
Lagspel? Nja, maktspel snarare.
Undrar hur det känns för Mona Sahlin? Vill hon verkligen betala priset för maktövertaget är denna djupa splittring?
Vänsterpartierna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har nu enats om att avskaffa RUT-avdraget, dvs möjligheten att göra skatteavdrag för köp av hushållsnära tjänster. Samtidigt visar Almegas rapport bland annat att 9 av 10 som nyanställs i dessa företag kommer från arbetslöshet. Det är väldigt höga siffror.
En undersökning från Novus visar också att 4 av tio socialdemokrater vill behålla reformen, samtidigt som siffran för Centerpartiet är 100 %.
By the way – ungefär en fjärdedel av alla som har utnyttjat avdragsmöjligheten i Stockholms län tjänar under 280 000. Så mycket för Mona Sahlins och Peter Erikssons och Lars Ohlys tal om att det bara är rika som tjänar på detta.
Detta är en reform för alla människor som ökar jobben inom tjänstesektorn. Och som oppositionen vill ta bort.
Så var det då klart att vänsterpartierna Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tänker avskaffa rätten till avdrag för hushållsnära tjänster. Vi får hoppas att beskedet står fast, för efter interna meningsskiljaktigheter och oklara besked verkar nu väljarna få veta vad som gäller – det gillar jag. Då kanske Maud Olofsson kan få svar på sina frågor:
Ska avdraget för de hushållsnära tjänsterna verkligen avskaffas?
Vilken syn har vänsterpartierna egentligen på denna starkt framväxande tjänstebransch?
Vilka besked har vänsterpartierna till alla de 100 000-tals människor som nu har stor nytta av tjänsterna?
Varför säger Socialdemokraterna nej till framtidens jobb?
Henrik Brors i DN påminner om skälet varför Mona Sahlin egentligen vill ha kvar avdragsmöjligheten.
Samtidigt står det klart att Miljöpartiets Peter Eriksson och Vänsterpartiets Lars Ohly är väldigt oeniga om hur mycket de behöver vara eniga om.
Ett favoritargument från vänsterpartierna mot reformen med skattereduktion för hushållsnära tjänster är att den bara gynnar “rika”.
Socialdemokraternas kongress i november 2009 beslutade (s 62): Skattesänkningarna har dramatiskt vidgat orättvisorna mellan människor och grupper i samhället. Det skapar nya konflikter. Ett flertal skatter måste förändras för att säkra välfärden och rättvisan. De med höga inkomster måste bidra mer och avdragsrätten för hushållsnära tjänster avskaffas.
Kopplingen rika-avdrag är tydlig i S-argumentationen. Men om vi ser på hur det ser ut i Stockholms län är det tydligt att människor med olika lönenivåer använder avdragsmöjligheten. Här några exempel på hur stor andel av alla som fått avdraget 2008 som hade en årsinkomst som var lägre än 280 000, i några kommuner:
Det är dags för Vänsterpartierna att inse: Det är inte inkomsten som avgör om man behöver hjälp!
(Till och med i SVT Agenda uppges felaktigt att bara några promille av normalinkomsttagarna använder tjänsten)
Nu har till och med de tre Vänsterpartierna faktiskt blivit oense om frågan och vissa säger att de kanske inte vill avskaffa avdragsrätten trots allt. Det så kallade RUT-avdraget blir alltmer ett problem för Socialdemokraterna och Mona Sahlin vågar inte ens ta debatten ... och Peter Eriksson och Miljöpartiet vinglar fram och tillbaka (själv tycker han partiets hållning är “ganska tydlig”…)
Detta medan Maud Olofsson och Centerpartiet tittar framåt och föreslår att IT-tjänster också bör ingå i avdragsmöjligheten.
Det är för övrigt symptomatiskt att just Centerpartiet står bakom den av regeringens reformer som kanske debatteras mest just nu. Reformen med skattereduktion för hushållsnära tjänster infördes ju för att skapa fler jobb, minska den illegala sektorn och för att frigöra tid för människor.
ABC rapporterade nyligen om hur Södertälje kommun använder Manpower för att öka chanserna för människor utan jobb att komma in på arbetsmarknaden. Det hela är såvitt jag kan bedöma en väldigt positiv historia, även om Länstidningen i Södertälje med detta och detta inslag inte verkar tala med samma tunga.
Kommunstyrelsens ordförande Anders Lago, Socialdemokraterna, uppger i inslaget att man har nått över 40 % egenförsörjning för de som fått hjälp via Manpower. Det är bara att gratulera de personer som detta gäller, samtidigt som det kan vara en uppmaning till övriga kommuner att tänka nytt för att minska åren av utanförskap för många nyanlända invandrare.
Robert Gidehag, Helena Olsson och Nils Bohlin. Det är namnet på de tre avsändarna av den intressanta debattartikeln i DN (”Rik pappa är viktigare än talang och utbildning”) med budskapet att det inte går att göra en klassresa i ekonomisk mening i Sverige eftersom högre inkomst inte leder till ökad förmögenhet. Det går inte att spara sig rik, rimligen som följd av våra höga skatter.
Den som tillhör till exempel decil åtta vad gäller inkomst har lika stor sannolikhet att hamna i decil ett som decil tio vad gäller förmögenhet… / … Det är inget problem att människor äger en tillgång som stiger i värde och blir mer eller mindre rika på det, eller att några har turen att ärva. Problemet är att för dem som inte har den turen är den alternativa vägen via inkomst och vanlig lönekarriär stängd. Skattepolitiken i Sverige cementerar förmögenhetsbildningen.
Så det är helt enkelt dags att ge min far rätt: en plattare skatt är önskvärt. För ökat sparande, för fler klassresor, för större frihet.
Eller om inte annat så för att just min far inte har någon fet förmögenhet att skänka mig.
Maud Olofsson föreslår att även datasupport ska ingå i RUT-avdraget – ett “RIT-avdrag” alltså, eller HUS-avdrag mer generellt. Jag ser det som ett led i arbetet med att förbättra förutsättningarna för tjänstesektorn.
Inte bara är det så att sex av tio svenskar vill behålla avdragsrätten för hushållsnära tjänster. Vi vet idag också att det är många personer som tack vare denna reform går från utanförskap till gemenskap, dvs får ett jobb. Almega skriver i en rapport t ex att “hela 9 av 10 nyanställda i hemserviceföretag kommer från tidigare arbetslöshet”.
Och vänsterpartierna Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill av allt att döma avskaffa avdraget för hushållsnära tjänster.
Det finns all anledning att försöka öka möjligheterna för svenskarna att få råd med hemservice. Och det verkar bli en viktig fråga i valet.
Det är nya miljonprogram, eller snarare miljardprogram, på gång. Det är inte välviljan det är fel på, utan marknaden. Men om man som Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte har någon större tilltro till att Sverige skulle kunna få en fungerande OCH fri bostadsmarknad – ja då är det klart att man kommer landa i “imponerande” förslag som består i att bygga hus med skattebetalarnas pengar.
Istället borde insatser göras för ökad konkurrens, sänkt byggmoms och friare hyresreglering.
Ett stort grattis till Näringsdepartementet för ett väl genomfört jobb med försäljningen av Saab.
Istället för att på ett tidigt skede gå in och riskera dina och mina skattepengar har nu efter hårt arbete en riktig försäljning kommit till stånd. Istället för att som Mona Sahlin har förespråkat vika för GMs krav på att ge mångmiljard lån till deras rekonstruktion så är det nu en begränsad summa som lånas ut till köpet av Saab.
Istället för att vi med all sannolikhet hade förlorat dina och mina skattepengar om vi för ett år sedan hade skickat in pengarna till GM, så satsar vi nu fyra miljarder på en försäljning som innebär utveckling av miljöteknik, att Spyker själva satsar lika mycket och att det finns garantier för att vi med stor sannolikhet kommer få tillbaka våra satsade pengar.
Socialdemokraternas gnäll längs vägen faller platt och jag ser liksom Maud Olofsson och Jöran Hägglund fram emot en ny vår för Trollhättan.
Igår kunde vi läsa att oppositionspartierna i Uppsala kommun attackerar alliansen för misslyckandet med den ökade arbetslösheten.
Naturligtvis stämmer det att arbetslösheten har ökat senaste året – var det någon som hade väntat sig att Uppsala skulle ha förbättrat sin arbetsmarknadssituation under rådande omständigheter med internationell finanskris och massvarsel på många orter i Sverige?
Alliansen har gjort avsevärt, både på kommunal och nationell nivå, för att förbättra företagsklimatet och göra det enklare och billigare att anställa människor. Vänsterpartierna (S), (V) och (MP) glömmer att nämna ett antal fundamentala fakta i målet:
Från sep 2006 (alliansens tillträde) till nov 2007 minskade antalet arbetslösa från 3977 till 2564, en minskning med 36 procent
Den öppna arbetslösheten i Uppsalaregionen var för åren 2005 (vänsterstyre), 2006 (maktskifte) och 2007 8.3, 7.7 respektive 5.9 procent
I Svenskt Näringslivs företagsklimatindex var Uppsalas placering för åren 2005 (vänsterstyre), 2006 (maktskifte) och 2007 i tur och ordning 204 – 195 – 130
Så vilka förslag har då vänsterpartierna att erbjuda Uppsalaborna som alternativ till Alliansens jobbpolitik? Det som nämns i artikeln är: “att medlen för arbetsmarknadsinsatser används på ett mer effektivt sätt och att utbildningsinsatser och kunskaper i att starta och driva företag ökar. Vi vill till exempel ge ungdomar en möjlighet att få ett sommarjobb och på så sätt få in en fot på arbetsmarknaden och skaffa sig erfarenhet.”
Läsaren får själv avgöra potentialen i dessa förslag…
De glömde dock nämna att de vill ta bort de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga och nya svenskar, liksom avdraget för hushållsnära tjänster. För att inte tala om de återställare som lär vänta i form av skatthöjningar efter Alliansens jobbskatteavdrag. (En reform som förresten Riksrevisionen nyligen konstaterade beräknas öka antalet arbetade timmar med 2.6 procent.) De glömde också nämna regeringens arbete med nya gymnasieskolan som kommer vara avsevärt mer inriktad på att göra varje elev förberedd för arbete.
Låt oss inte heller luras av hur pass viktigt vänstern tycker det här med tillväxt är. I Miljöpartiets partiprogram står att läsa bland annat:
Införande av sex timmars arbetsdag
Alla ska också ha rätt att sänka sin arbetstid och arbeta deltid
Dispens för större övertidsuttag ska vara undantag
Det är då man börjar förstå vad Maria Wetterstrands uttalande tidigare skulle innebära i praktiken (”Att prioritera mer tid med vänner och familj framför mer konsumtion är något vi borde uppmuntra fler till med de politiska verktygen vi har.”)
