SOL, INKA & AMAZONAS
Välkommen till Peruresan!
Jag som skriver om denna Peruresa heter Christian Ottosson och det här är min blogg. Varmt välkommen till Peruresan som huvudsakligen består av foto- och filmmaterial.
Här presenteras material från alla tre peruanska regionerna;
Kusten – kan vara såväl ett solparadis som en kärv ökenvandring
Bergen – inkakulturens vagga och andligt centrum i Sydamerika
Djungeln – ingenting går upp mot mångfalden och bristen på tystnad i Amazonas
Denna Peruresa startade vid kusten och surfparadiset Mancora, fortsatte sen mot djungeln och Iquitos, världens största stad som man inte kan åka bil till. Där upplevde vi Amazonas i sin vackraste skrud och utan större störningar pga regn eller missöden. Därifrån gick resan till bergen och världens högst belägna och navigerbara sjö, Titicacasjön, ett andligt centrum som Peru och Bolivia delar. Qosqo och Machu Picchu blev naturliga resmål därefter.
LÄNKAR
Eftersom du förmodligen är intresserad av frågor som har med Amazonas och Peru att göra vill jag inledningsvis tipsa om några länkar för vidare läsning:
- Det finns många filmer om Machu Picchu, SVTs dokumentär är inte så dum.
- WWFs sida om Amazonas.
Tipsa gärna om fler bra länkar.
FILMKLIPP FRÅN PERUSAN
Här följer inledningsvis tio (10) egna filmklipp tagna under Peruresan.
Perufilm 1: Floden Sinchicuy angör Amazonasfloden någon mil nedström Iquitos, och här åker vi mot vår första anhalt inne i bifloden.
Perufilm 2: Vattenfallen Ahuashiyacu nära Tarapoto; kan du känna hur den blöta luften slår mot ansiktet och kameran?
Perufilm 3: Dvärgsilkesapan är världens minsta apa, inte mer än 15 cm lång kropp och därtill en svans som har drygt samma längd.
Perufilm 4: Äntligen lyckades jag få en rosa delfin på video!
Perufilm 5: Hackspetten, filmad nedströms Iquitos.
Perufilm 6: Katolsk procession i centrala Cuzco med stor uppslutning.
Perufilm 7: Vi stöter längs stigen på en Afaninga, eller “machete verde” (Chironius exoletus) som blev märkbart intresserad av min orangefärgade tröja och tungan gick igång ordentligt…
Perufilm 8: En översikt av Machu Picchu.
Perufilm 9: En sengångare i trädet cecropia, kliande sig i huvudet av okänd anledning.
Perufilm 10: Resan med tåg mot Aguas Calientes och Machu Picchu är väldigt naturskön. För den som inte tänker gå Inkaleden.
DAGBOK FRÅN PERURESAN
Detta är en sorts dagbok med bilder tagna i princip dagligen under Peruresan.
Ordningen är omvänd dvs resans början finner du längst ner.
13 jan: Sympatiska drag i Peru.
Forst en bild fran McDonalds och den fortur som man enligt lag tillampar i Peru for gamla och gravida personer. Det galler nar man koar till en myndighet t ex, da det kan vara valdigt jobbigt att vanta lange for vissa personer. Ett sympatiskt drag.
Nasta bild visar en indikator for hur manga sekunder det ar kvar tills rodljuset slar om. Ett sympatiskt drag.
12 jan: Another great attraction in Cuzco is the Qorikancha remainings, the former Inka spiritual center, and some other photos as well.
The rock in the center of Qorikancha.
Saqsayhuaman, another great construction of the Inkas, or perhaps the pre-inkas.
}
El Triunfo by Cuzco main square, the first catolic church in Peru.
11 jan: This is it. Machu Picchu, the world wonder, and we sstill wonder. How on earth did they do it? There are a lot of theories, but the truth so far is that we actuelly do not know how they did it. A mystery.
Nedan ar en ingang till Machu Picchu som nyligen har oppnats for allmanheten, och den visar hur mycket jobb som ligger bakom Inkalederna i landet, och hur de i det har fallet tankte for att med plankans hjalp hindra andra fran att komma in.
Below a sense of the enormous hights in Machu Picchu, deep down there is the Urubamba river.
10 jan: Some of my pictures in Amazonas.
My favorite, the pink dolphin in the dark Amazon rivers.
The mata mata is a so called pre historical turtle and the only one, they told us, that by itself can roll over from one side to the other.
9 jan: Photos from Cuzco; it is impossible not to mention the impressive techniques that the Inkas used in order to make their stone constructions. Considering the weight, the distance for transport and the size of the walls etc it is not easy to understand how in earth they made this real.
Below is an Inka wall on the left, and a Spanish wall on the right. It is easy to judge which is the best.
8 jan: Diversas fotos de Machu Picchu…
Here is the place below the temple of Mother Earth, pachamama, where it is believed that Inkas in Machu Picchu placed the very holiest mummies:
Stenen Intihuatana anses vara den kanske mest betydelsefulla stenen i machu Picchu och den ar ett fantastiskt exempel pa hur Inkafolket inte rev ner for att bygga upp (som vi idag vanligen gor) utan forsokte spara och anvanda bergens naturliga former. Intihuatana ar sprungen ur sjalva berget Machu Picchu och ar alltsa inte nagon sten som har placerats dar. Fran denna plats har man en harlig utsikt ner over Urubambadalen och formodligen var detta en plats for att komma i kontakt med naturen och for att forutspa viktiga handelser.
Below are two stones and two differente attributions as to who really discovered Machu Picchu. The left brings forward Hiram Bingham, the american professor, and the left (from the cultural insitute in Cuzco) highlights that three families lived in this places years before Bingham arrived: Arteaga, Richarte and Alvarez. These people lived there and also sold parts of the treasures, which was one reason why Bingham heard of Machu Picchu in the first place. Bingham, however, of course shall have the recognition of bringing Machu Picchu to the eyes of the world.
Abajo son dos fotos del camino para Machu Picchu en bus y en tren – maravilloso.
7 jan: Machu Picchu, det gamla berget och ett fantastiskt bygge av Inkariket under cirka 100 ar.
Nedan en bild pa ett draneringssystem. Inkas tog vattnet till Machu Picchu 4 km bort, och ledde det sedan med stor precision till olika delar av staden.
6 jan: En man fran Yagua-stammen i Amazonas visar oss hur man klar sig och dansar man och kvinnor tillsamans. Yaguastammen ar sarskilt intressant eftersom det sags att det var den som europeer motte och uppkom med namnet “Amazonas” efter deras kvinnor.
5 jan: Under besoket pa Titicacasjon besoker vi ocksa on Takile som har skyddats av UNESCO for sina textiler och drakter. Har ar nagra exempel pa hur Takileborna klar sig och vad fargerna betyder. Klart ar att det finns tydliga regler for hur man klar sig pa Takile och att traditionerna formodligen ar lika starka som utsikterna fran ons olika delar ar enastaende vackra.
Till skillnad fran de gifta mannen har mannen nedan en luva eller mossa som ar rod och vit, vilekt betyder att han ar singel. Han har dessutom mossan pa sned vilket betyder att han ar intresserad av att traffa en kvinna. En helrod mossa betyder att mannen ar gift, och hade denna kille istallet haft mossan bakatvikt hade det signalerat att han i alla fall nu inte vill traffa nagon!
Takile ar skyddat av UNESCO for sina folkdrakter, nedan en bild pa mangfalden.
4 jan: Vi intar Titicacasjon, världens högsta och navigerbara sjö. Det var en fantastisk upplevelse som startade med stopp hos Urosfolket som lever ett mycket speciellt liv på vassplattformar.
Därefter sov vi hos en familj på Amantani, en ö i Titicaca där det var sannerligen kallt på natten – inte mindre än 8 filtar blev det i sängen!
Flickan på bilden tuggar på vass, en växt som alltså Uros använder till mycket.
3 jan: En tillbakablick på djur som vi har stött på i peruanska Amazonas, nedströms Iquitos.
Denna Afaninga, eller “machete verde” (Chironius exoletus) såg jag bara några meter från stigen och den blev märkbart intresserad av min orangefärgade tröja och tungan gick igång ordentligt…
Möten mellan djur och människor är ofta spännande.
Sengångaren är ett härligt djur, här en hane som hänger i trädet och kanske till och med kan lära oss något vad gäller stress.
2 jan: Nu har vi anlänt till Puno på drygt 3 800 meters höjd. Eftersom vi inte har sovit tillräckligt så känns verkligen höjden av och vi har fått ta det mycket lugnt idag inför morgondagens äventyr på Titicacasjön, världens högst belägna navigerbara sjö och en mytomspunnen plats inom Inkakulturen.
Till vår hjälp idag har vi tagit te gjort på cocablad, som hjälper mot höjdskillnaden som i ett slag blev just 3 800 meter när vi flög från Lima till Juliaca. I Sverige är cocablad såvitt jag vet i alla dess former förbjudet, men just nu känns det bra att Sverige inte har lyckats förbjuda cocablad i Anderna, en växt som har en tusenårig tradition.
1 jan: Här kommer några rader om den andra sidan av att resa, dvs sådant som inte riktigt blir som man tänkt sig. Det hör ofta till resandet, tyvärr, att obehaliga saker inträffar.
Förutom att jag idag har blivit bestulen på saker i min reseväska (på flygplatsen i Lima) så har jag sedan någon dag en sorts kvalster på benen, “isango”. Det handlar om trombicula autumnalis som i stor mängd har hittat sin tillfälliga hemvist i min kropp. Inte helt olikt fästingar, fast mycket mindre.
Och fler. 180 stycken. Jag repeterar: 180. On my body…
Bilden har jag hittat här. Det är alltså en extremt liten rackare på ca 0,3 mm (!) som är knappt synbar för ögat.
Nu vet jag i alla fall vad isango är för något djur.
30 dec: Idag var vi och besökte en djurpark där djuren är lösa och intressant nog inte försvinner därifrån. Särskilt med tanke på fåglar och ormar så måste maten på detta ställe vara väldigt uppskattad av djuren, får man anta.
24 dec: Ahuashiyacu vattenfall. Underbart ställe.
23 dec: Idag har vi varit till det vackra vattenfallet Ahuashiyacu, i Tarapoto, 30 grader varmt, insekter overallt och 19-gradigt vatten ar en kombination som duger gott! Har kommer lite djurliv.
22 dec: The San Martin region is quite nice. View from Lamas.
21 dec: Visit to the wunderful new castle being built in Lamas, it is really a precious and careful creation and mixture between midieval italian culture and local Quechua tradition and art. It is one of a kind, simply.
20 dec: A spider “tarantula” visited our garden today, nice?
19 dec: Fotboll ar den vanligaste sporten i Peru, och har lirar nagra killar i kvarteret. Volleyboll ar troligen den vanligaste bland tjejer.
17 dec: “Chocolatada” betyder att man bjuder barnen pa varm choklad, en julkaka som heter Paneton och i vart fall ocksa en julklapp. Tillsammans med grannar hade vi valt ut en stadsdel med relativt fattiga barn och har ar 2 bilder pa hur tillagningen av chokladen gick till och hur pass valkommen jultomten var.
16 dec: Diversos pájaros.
15 dec: Along the road Talara-Tumbes you can se many oil drilling installations, since this is where oil began to be an industry in Peru.
14 dec: A lo largo de la playa de Mancora por supuesto hay mucho hoteles. Encontramos un bueno, pienso.
13 dec: Det ar gott med hummer, och annu battre med tre stycken!
12 dec: Havet bjuder forstas pa manga mojligheter till ett rikt djurliv, sa aven har i Mancora. Det finns chans att se saval delfiner som pelikanfaglar.
10 dec: Dags for ett antal bilder fran var vistelse i Mancora i norra Peru. Mycket strandpromenader, krabbor och fiskare, och en hotellpool som heter duga, otroligt lackert placerad helt inpa havet. Rekommenderas verkligen for den som vill koppla av och plaska ikapp med manen, solen och havet.
8 dec: Efter en tolvtimmars flygning Madrid-Lima landade jag igår i ett alltid lika livligt Lima, där jag efter att först själv ha försökt hitta mitt lilla hotell gav upp och sökte en taxi. Fem minuter och tjugo kronor senare var det dags för ananas, ägg, bröd och juice, dvs frukost. Dagen ägnades sen åt att ta oss till Mancora där vi sedan igår kväll njuter av varma brisar och närheten till havsbruset på följande hotell: http://www.grandmare.com – bilderna där får duga tills jag lyckas få upp några egna här på bloggsidan.
Nu väntar fem lugna dagar i Mancora innan vi reser till Tarapoto.
Share on Facebook